Traningen tar ut sin ratt. Nu har bade jag och Sofia gele i benen och ojjar oss som gamla tanter nar vi gar i trappor. Eller gar vanligt ocksa for den delen. Men vi ar sjukt nojda. Nu hoppas jag bara att kroppen vanjer sig lite sa att man slipper ha sa ont hela tiden.
Snart vankas det hemmagjorda pomfritt. De har tagit hela dagen att gora och eftersom jag vill ha mat hela tiden har i Chile (vilket oftast innebar att jag jamt och standigt knaprar pa vara favoritkakor - 1 pkt = 5 kr), men idag inte har atit mer an en mkt sen frukost haller jag for tillfallet pa att forgas av hunger. Ah sa gott det ska bli med mat. Lunch vid 17. Det ar lagom.
Ikvall ska vi pa fotboll. Live. Det ar nagon sorts universitetsliga som ar superpoppis har i Temuco. Det havdas att den ar viktigare/battre an landslaget. Och det later ju bade suspekt och lovande pa samma gang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar