tisdag 23 juni 2009
Kan bli tajt
Tydligen är passagen mellan Mendoza och Santiago inte helt palitlig. Det har snöat i Anderna vilket gör att de stänger av vägen ibland. Jag har inte tid med avstängda vägar. Jag har ett flyg att passa.
måndag 22 juni 2009
Slutet är nära nu
Snart sätter vi oss pa en buss mot Santiago. Även om det ska bli trevligt att komma till stgo igen, och det kanns faktiskt lite som att komma hem, vill jag inte. Inte inte inte. Det är ju början pa hemresan till Sverige. Kan jag inte bara fa stanna i Buenos Aires? Jag skulle trivas sa bra.
Det ska bli mysigt att träffa vänner och familj, men inte lika mysigt att komma tillbaka till arbetsloshet och räkningar. Uh.
Argentina fortsatter att leverea. Igar blev det en ovantad utekvall med vara hostelkompisar efter att ha vart pa den roligaste fotbollsmatchen nagonsin. Det var ett mindre aventyr att komma in pa stadion (vi hade ju inte kopt nagra biljetter i forvag) och smugglades in pa hejarklackens sektion via ett helt gang av olika vakter och poliser. Alla mer eller mindre korrupta. Uppenbarligen. Men det var helt grymt. Sangerna slutade inte for en sekund. Inte en enda tyst sekund. Inte ens nar andra laget gjorde mal, inte nar vi fick en straff, inte nar matchen slutade. Helt galet. Och fantastiskt. Och om det ar sadar livat och kul nar laget spelar uselt och forlorar (som de gjorde igar) maste det vara makalost nar de vinner.
Stadion var full av Boca Juniors bla-gula farger. Det var svenska flagoor med klubbmärken pa overallt. Fran borjan var det tydligen sa att det var tva lag i BA som hade samma farger. Det gick givetvis inte for sig sa de spelade en match om vem som skulle fa behalla fargerna. Boca Forlorade och blev tvugna att byta. De drog till hamnen och sa att de skulle ta fargerna fran landet som den forsta baten som kom hade. In i hamnen gled ett fartyg fran Sverige och sedan dess har Bocas farger vart gul och bla.
Nu ska jag packa ihop mina saker, saga hej da till kompisarna och forsoka fa tag i en schysst buss till Santiago. Sista bussresan ska banne mig bli en lyxig en.
Det ska bli mysigt att träffa vänner och familj, men inte lika mysigt att komma tillbaka till arbetsloshet och räkningar. Uh.
Argentina fortsatter att leverea. Igar blev det en ovantad utekvall med vara hostelkompisar efter att ha vart pa den roligaste fotbollsmatchen nagonsin. Det var ett mindre aventyr att komma in pa stadion (vi hade ju inte kopt nagra biljetter i forvag) och smugglades in pa hejarklackens sektion via ett helt gang av olika vakter och poliser. Alla mer eller mindre korrupta. Uppenbarligen. Men det var helt grymt. Sangerna slutade inte for en sekund. Inte en enda tyst sekund. Inte ens nar andra laget gjorde mal, inte nar vi fick en straff, inte nar matchen slutade. Helt galet. Och fantastiskt. Och om det ar sadar livat och kul nar laget spelar uselt och forlorar (som de gjorde igar) maste det vara makalost nar de vinner.
Stadion var full av Boca Juniors bla-gula farger. Det var svenska flagoor med klubbmärken pa overallt. Fran borjan var det tydligen sa att det var tva lag i BA som hade samma farger. Det gick givetvis inte for sig sa de spelade en match om vem som skulle fa behalla fargerna. Boca Forlorade och blev tvugna att byta. De drog till hamnen och sa att de skulle ta fargerna fran landet som den forsta baten som kom hade. In i hamnen gled ett fartyg fran Sverige och sedan dess har Bocas farger vart gul och bla.
Nu ska jag packa ihop mina saker, saga hej da till kompisarna och forsoka fa tag i en schysst buss till Santiago. Sista bussresan ska banne mig bli en lyxig en.
fredag 19 juni 2009
Hej Buenos Aires
Till slut ar vi pa vag ut i den riktiga partynatten i Buenos Aires. Det kommer bli grymt. Banne mig.
Vi har blommor i haret och jag kanner mig som ett fån. Men ar det midsommar så ar det.
Vi har blommor i haret och jag kanner mig som ett fån. Men ar det midsommar så ar det.
onsdag 17 juni 2009
Moget beslut
Ah, Argentina. Jag gillar dig. Chile har ju liksom en speciell plats i hjartat, men Argentina ar lite renare, lite coolare, lite snyggare, lite billigare, lite roligare. Lite bättre.
Vi har vart i Argentina i cirka en vecka. Forst ut var Mendoza vilket jag redan har avhandlat. Sedan blv det Buenos Aires i hela 2,5 dagar. Nar vi satt pa reseagenturen, Sofia var fortfarande berusad och jag var galet övertrött, hade vi 15 minuter pa oss att bestamma, boka och betala var planerade tripp till Iguazu och Brasilien. Da insag vi, i all var snurrighet, att Brasilien var en jattedalig ide. Vi hade inte hunnit se Bunos Aires ordentligt och vi skulle knappt hinna till Rio innan det var dags att aka darifran. Flygbiljetten till Santiago var ovantat dyr och flyget gick ovantat sent. Ingenting var rktigt bra. Sa nu har vi andrat vara planer. Nu ar vi i iguazu pa gransen mellan Brasilien, Paraguay och Argentina och ska kolla pa jattestora vattenfall i tva dagar. Sedan aker vi tillbaka till finfina Buenos Aires.
Därefter blir det buss till Santiago. Det lar ta en evighet, men det finns ingenting i bussväg vi inte klarar efter helvetesbussen till Peru (se tidigare inlägg för detaljer).
Jag ar sjukt nojd med vara nya planer. De kanns förstandiga.
Man maste vara lite vuxen ibland som Sofia sa nar vi satt pa reseagenturen. Sen bestamde vi oss for att aka tillbaka om 1,5 ar. Da ska vi gora Brasilien.
Vi har vart i Argentina i cirka en vecka. Forst ut var Mendoza vilket jag redan har avhandlat. Sedan blv det Buenos Aires i hela 2,5 dagar. Nar vi satt pa reseagenturen, Sofia var fortfarande berusad och jag var galet övertrött, hade vi 15 minuter pa oss att bestamma, boka och betala var planerade tripp till Iguazu och Brasilien. Da insag vi, i all var snurrighet, att Brasilien var en jattedalig ide. Vi hade inte hunnit se Bunos Aires ordentligt och vi skulle knappt hinna till Rio innan det var dags att aka darifran. Flygbiljetten till Santiago var ovantat dyr och flyget gick ovantat sent. Ingenting var rktigt bra. Sa nu har vi andrat vara planer. Nu ar vi i iguazu pa gransen mellan Brasilien, Paraguay och Argentina och ska kolla pa jattestora vattenfall i tva dagar. Sedan aker vi tillbaka till finfina Buenos Aires.
Därefter blir det buss till Santiago. Det lar ta en evighet, men det finns ingenting i bussväg vi inte klarar efter helvetesbussen till Peru (se tidigare inlägg för detaljer).
Jag ar sjukt nojd med vara nya planer. De kanns förstandiga.
Man maste vara lite vuxen ibland som Sofia sa nar vi satt pa reseagenturen. Sen bestamde vi oss for att aka tillbaka om 1,5 ar. Da ska vi gora Brasilien.
lördag 13 juni 2009
Pa resande fot
Nu ar vi i Argentina. Jag trodde att staden Mendoza skulle vara liten och trakig, ett stalle som hade maga besokare bara for att det ligge nara den chilenska gransen, men det ar en rikigt stor stad och jag har haft kul. Igar var vi pa en vintur - pa cykel. Vi fick en karta och en cykel och sen cyklade vi omkring till olika vingardar och provade vin. Extrem trevligt. Man blev lite seg av att dricka vin hela dagen men det var ingenting lite mer vin kunde andra pa.
Innan Mendoza var vi i Santiago. Jag gillar Santiago. Mycket.
Vi bodde pa en schysst hostel i det schyssta omradet Bellavista dar man kan klubba, ata, turista och hade det fint. Dessutom hade vi lyxen att mota upp med Sofias kompis kompis Jenny; En svenska som bor i Santiago och hade koll pa vilka turistgrejer vi inte skulle missa. Hon hade moblerat om hela sitt arbetsschema och tagit ledigt for att kunn vara med oss. Hur snallt som helst. Hon har aven tragit hand om vara extravaskor och nar vi kommer tillbaka till Santiago ska vi bo hos henne. Hon och hennes kille bor i ett ekologiskt bostadsomrade. Jag vet inte rikigt vad det innebar, men det later onekligen lovande och jag ser fram emot det.
Ikvall aker vi vidare till Buenos Aires. Vi har lite ont om tid och vi far se till att planera var tripp lite mer sa att vi faktiskt far nagra dagar i Rio. Det ar sa trakigt att vi har sa brattom, det ar sa mkt att se och gora att jag inte vill stressa. Men att fastna i Mendoza ar inte ett alternativ. Trevligt ställe, men Buenos Aires väntar.
Innan Mendoza var vi i Santiago. Jag gillar Santiago. Mycket.
Vi bodde pa en schysst hostel i det schyssta omradet Bellavista dar man kan klubba, ata, turista och hade det fint. Dessutom hade vi lyxen att mota upp med Sofias kompis kompis Jenny; En svenska som bor i Santiago och hade koll pa vilka turistgrejer vi inte skulle missa. Hon hade moblerat om hela sitt arbetsschema och tagit ledigt for att kunn vara med oss. Hur snallt som helst. Hon har aven tragit hand om vara extravaskor och nar vi kommer tillbaka till Santiago ska vi bo hos henne. Hon och hennes kille bor i ett ekologiskt bostadsomrade. Jag vet inte rikigt vad det innebar, men det later onekligen lovande och jag ser fram emot det.
Ikvall aker vi vidare till Buenos Aires. Vi har lite ont om tid och vi far se till att planera var tripp lite mer sa att vi faktiskt far nagra dagar i Rio. Det ar sa trakigt att vi har sa brattom, det ar sa mkt att se och gora att jag inte vill stressa. Men att fastna i Mendoza ar inte ett alternativ. Trevligt ställe, men Buenos Aires väntar.
måndag 8 juni 2009
Dagen P
P som i presentation. Idag är det dags. Om tva timmar är det meningen att vart möte med dirigentesarna ska börja (fast det lar ju bli om 4 timmar eller nagot) och da ska vi leverera. Rapportarbetet om den chilenska lagen som vi jobbat pa under tre manader ar klart. Eller det far vara klart.
Själv jobbar jag pa ett faktablad. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli sa himla bra. Det kanns som att jag missuppfattat vad de vill ha. Typiskt dumt. Och typiska deadline-nerver. Det blir nog bra. Men... äh.
Dessutom kanske jag maste gora om en intervju. Inte vad jag har tid med nu. Ihhh.
Men jag lugnar mig med lite likör. Det far man. For idag ar sista dagen. Imorgon bär det av mot Santiago.
Själv jobbar jag pa ett faktablad. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli sa himla bra. Det kanns som att jag missuppfattat vad de vill ha. Typiskt dumt. Och typiska deadline-nerver. Det blir nog bra. Men... äh.
Dessutom kanske jag maste gora om en intervju. Inte vad jag har tid med nu. Ihhh.
Men jag lugnar mig med lite likör. Det far man. For idag ar sista dagen. Imorgon bär det av mot Santiago.
lördag 6 juni 2009
Askungen
- Det är bara jobb, jobb och jobb.
Det är Sveriges nationaldag idag. Hemma firas födelsedagarna för min syster och minikillen Simon. Grattis. Den sammanlagda aldern pa dem blir 36. Min syster svarar för de flersta av dessa ar.
Själv jobbar jag. Jag har lite panik. Eller jag vet inte.
Ibland känns det som att jag har läget helt under kontroll. Det är en mycket behaglig känsla. Andra ganger känns det som att jag inte har en aning om vad jag sysslar med. Det är inte alls lika behagligt.
Dessa tva känslolägen ligger extremt nära varandra och jag pendlar mellan dem ett flertal ganger per timma. Eller per halvtimma för den delen.
Sofias dator mar dessutom riktigt, riktigt daligt. Det gör ingenting i var, eller framför allt hennes, arbetssituation bättre.
Men nu maste jag aterga till skrivandet och panikandet. Hej sa länge.
Det är Sveriges nationaldag idag. Hemma firas födelsedagarna för min syster och minikillen Simon. Grattis. Den sammanlagda aldern pa dem blir 36. Min syster svarar för de flersta av dessa ar.
Själv jobbar jag. Jag har lite panik. Eller jag vet inte.
Ibland känns det som att jag har läget helt under kontroll. Det är en mycket behaglig känsla. Andra ganger känns det som att jag inte har en aning om vad jag sysslar med. Det är inte alls lika behagligt.
Dessa tva känslolägen ligger extremt nära varandra och jag pendlar mellan dem ett flertal ganger per timma. Eller per halvtimma för den delen.
Sofias dator mar dessutom riktigt, riktigt daligt. Det gör ingenting i var, eller framför allt hennes, arbetssituation bättre.
Men nu maste jag aterga till skrivandet och panikandet. Hej sa länge.
torsdag 4 juni 2009
Tillbaka i Chile
Nu är jag tillbaka i Chile. Hinner inte skriva. Stressad. Har massa, massa, massa jobb att göra.
Peruresan var otroligt lärorik. På många sätt. Bra och dåliga. Nu har vi en beef med vå s.k. handledare. Men vi fick även en massa nya kompisar. Det är dock sjukt skönt att vi ska semestra snart. Jag är mätt på Temuco. Hungrig på Brasilien.
Höjdsjukan är borta (eftersom jag befinner mig på normalhöjd igen). Jag har shoppat en massa grejer. Nu vet jag inte hur jag ska få hem allt.
I Peru brände jag mig i solen. En liten fläck under mitt högra öga vill inte aterga till normal hudfärg. Den vill bara fortsätta vara röd.
Allt ordnar sig.
Peruresan var otroligt lärorik. På många sätt. Bra och dåliga. Nu har vi en beef med vå s.k. handledare. Men vi fick även en massa nya kompisar. Det är dock sjukt skönt att vi ska semestra snart. Jag är mätt på Temuco. Hungrig på Brasilien.
Höjdsjukan är borta (eftersom jag befinner mig på normalhöjd igen). Jag har shoppat en massa grejer. Nu vet jag inte hur jag ska få hem allt.
I Peru brände jag mig i solen. En liten fläck under mitt högra öga vill inte aterga till normal hudfärg. Den vill bara fortsätta vara röd.
Allt ordnar sig.
fredag 29 maj 2009
Höjdsjuka
Nu är vi framme. Äntligen!
Puno är en ganska liten stad med hektisk trafik (alla sorters färdmedel finns, idag har jag akt taxi, minibuss och mopedtaxi). Det är fin stämning och vi har träffat en massa vänner fran var svenska organisation SAL/Latinamerikagrupperna. Det känns kul men lite konstigt att traffa sa manga som pratar svenska.
Vi bor pa ett schysst hotell och allt är rekoderligt uppstyrt. Det enda som ar lite jobbigt är höjdsjukan. Puno är beläget sisadär 3700 meter över havet och det märks. Jag är yr, har ont i huvudet och blir otroligt anfadd för minsta lilla. Man tar sig framat sakta, sakta for man helt enkelt inte orkar ga snabbare. Det roligaste är att man kan mäta sin puls och skratta at det hejdlosa resultatet. Jag forstar varfor tex Peru och Bolivia alltid lyckas vinna sina hemmamatcher i fotboll, motstandarna har ingen chans pa den här höjden.
Hur som helst gör bade jag och Sofia vad vi kan för att dämpa yrseln vilket innebär att man äter en massa kokaprodukter, käkar medicin och far syrgas. Syrgas har de pa hotellet, kokablad likasa. Har pa toppmotet kan man köpa kokate, kokakakor och lite allt möjligt med koka i.
Jag tycker dock inte att kokan hjälper sa mycket. Smakar mest te. Men det lar ju inte skada och kakan var ju god.
Nu ska jag fortsatta arbeta med faktabladet till Latinamerikagrupperna. Det känns sjukt trist att vi ska aka hem snart, men det finns ju en del som väntar där hemma ocksa. Onekligen.
Puno är en ganska liten stad med hektisk trafik (alla sorters färdmedel finns, idag har jag akt taxi, minibuss och mopedtaxi). Det är fin stämning och vi har träffat en massa vänner fran var svenska organisation SAL/Latinamerikagrupperna. Det känns kul men lite konstigt att traffa sa manga som pratar svenska.
Vi bor pa ett schysst hotell och allt är rekoderligt uppstyrt. Det enda som ar lite jobbigt är höjdsjukan. Puno är beläget sisadär 3700 meter över havet och det märks. Jag är yr, har ont i huvudet och blir otroligt anfadd för minsta lilla. Man tar sig framat sakta, sakta for man helt enkelt inte orkar ga snabbare. Det roligaste är att man kan mäta sin puls och skratta at det hejdlosa resultatet. Jag forstar varfor tex Peru och Bolivia alltid lyckas vinna sina hemmamatcher i fotboll, motstandarna har ingen chans pa den här höjden.
Hur som helst gör bade jag och Sofia vad vi kan för att dämpa yrseln vilket innebär att man äter en massa kokaprodukter, käkar medicin och far syrgas. Syrgas har de pa hotellet, kokablad likasa. Har pa toppmotet kan man köpa kokate, kokakakor och lite allt möjligt med koka i.
Jag tycker dock inte att kokan hjälper sa mycket. Smakar mest te. Men det lar ju inte skada och kakan var ju god.
Nu ska jag fortsatta arbeta med faktabladet till Latinamerikagrupperna. Det känns sjukt trist att vi ska aka hem snart, men det finns ju en del som väntar där hemma ocksa. Onekligen.
torsdag 28 maj 2009
Peru - men inte framme ännu
Nu, 56 timmar efter paborjad resa, ar vi i Peru i staden Tacna. Jag skulle kunna skriva i flera tusen tecken om hur trott jag ar pa den har resan, hur otroligt knäpp den är, hur bussen gar sonder, hur storigt langsamma folk ar, hur opbefintlig kommunikationen ar - men det ska jag inte. Ni fattar grejen. Jätteresan har blivit en enorm resa och den är inte slut än. Nu har vi i runda slängar 9 timmar kvar till slutmalet Puno. Tänk vad jag har blivit acostumbrada eftersom jag tycker att 9 timmar är en nätt liten ressträcka.
Tack för meddelandena. De har verkligen lättat upp. Sara tagit over ledningen med 3 sms. Men oroa er inte, ni har fortfarande chans att komma ifatt - inte minst pa min hemresa som lär ta ännu längre tid eftersom det finns ambitioner i gruppen att ta vägen förbi Bolivia. Det ligger ju ända pa vagen. Nästan.
Jag i den chilenska öken som är den torraste i hela världen.
Tack för meddelandena. De har verkligen lättat upp. Sara tagit over ledningen med 3 sms. Men oroa er inte, ni har fortfarande chans att komma ifatt - inte minst pa min hemresa som lär ta ännu längre tid eftersom det finns ambitioner i gruppen att ta vägen förbi Bolivia. Det ligger ju ända pa vagen. Nästan.
Jag i den chilenska öken som är den torraste i hela världen.
Frukost i bussen med obligatorisk gissa-hur-gammal-jag-ar-lek. Resultatet ar alltid detsamma; chilenarna ser aldre ut an vad de ar och svenskorna ser yngre ut. Alla ar nojda. Har ser ni en svensk tjej pa 28 och en chilensk kille pa 19 ar.
Vi har lämnat de andra och tar en öl pa en solig balkong efter att ha ätit redig veggomat (efter nagra dagar pa pomfritt, agg, bröd och ost var det mycket efterlängtat).
Katedral i Tacna som herr Eiffel (mer känd för ett torn) har gjort.
onsdag 27 maj 2009
Världens segaste resa
Jag sitter i en liten byhala nagonstans i de norra delarna av Chile. än har vi typ 20 timmar kvar tills vi nar gransen mot Peru och vi ha redan vart pa vagarna i drygt 36 timmar. Var buss star mer stilla an aker. Jag inser nu att det beror pa bussen och busschaufforerna, men vara medresenarer har ingenting emot att stanna i nargra timmar lite da och da for att ata frukost, lunche, middag eller varfor inte vanta pa att 45 personer ska ta sig en dusch? Jag och Sofia tyckte att man lika garna kan duscha nar man kommer fram och blev saledes de enda pa bussen som inte duschade. Men om vi ska masa oss framat i det har snigeltempot kanske det trots allt hade vart en god idé...
Det har trillat in nagra sms och jag blir lika glad varenda gang. Hittills leder Hanna Johansson smsligan med hela 2 stycken. Cudos till henne.
Nu ska jag tillbaka tillbussen som enligt min handledare Marisol ror sig som en skoldpadda.
PS.
+56 9 8483 2131 kan man aven ringa, inte bara smsa... :)
DS.
Det har trillat in nagra sms och jag blir lika glad varenda gang. Hittills leder Hanna Johansson smsligan med hela 2 stycken. Cudos till henne.
Nu ska jag tillbaka tillbussen som enligt min handledare Marisol ror sig som en skoldpadda.
PS.
+56 9 8483 2131 kan man aven ringa, inte bara smsa... :)
DS.
måndag 25 maj 2009
Hasta la vista - nu blir det Peru!
Vi ska åka buss till Peru. Det kommer att ta över 40 timmar. 40 tmmar! Och jag som tyckte att det var segt att åka tåg till Kamar i 4 timmar. Jag har lätt för att bli åksjuk vilket gör det hopplöst att läsa, min mp3spelare rymmer bara ett halvt album (due to mp3spelarhaveri) och jag får ont i knäna av att bara sitta igenom en film i en biosalong med normalmycket benutrymme. Det jag kan göra är att sitta och titta ut genom fönstret. Jag kommer ju att gå under innan vi kommit ut ut landet. 40 timmar!
Men jag tänkte att den här taktiken är den enda rätta. Om jag skrämmer upp mig själv och förväntar mig ett reseinferno kommer jag kaske att bli glatt överaskad när bussen väl rullar in i måldestinationen Puno. Inte för att jag tror det, men det kan ju vara värt ett försok. Nasta vecka ska jag ju aka hem samma stracka igen och da kan jag ju testa en annan taktik om den här skulle vara dålig.
Hur som haver, jag skulle bli jätteglad och upplivad om det trillade in ett eller två sms under min resa. Så om någon vill liva upp resan för mig (tveka inte, bara gört!) så är det guld värt, även om jag inte kan svara (märkliga skillnader mellan mobilnäten som ställer till det när man ska skicka sms från chile...). Har rakat ge ut fel nummer (sorry pappa) sa här kommer det igen: +56 9 8483 2131.
I helgen var vi på en bar i Temuco. Vi har svurit lite åt stadens mediokra uteliv men i lördags var den minsann party sa att det rackte och blev over. Det lustiga ar att nar man kollar in på barerna ser det helt och hallet dött ut. Helt öde. Men så går man upp till övervåningen och sa är det världens fest där.
På lördagens bar var det ballonger, danstävlig och livesång med ”den ende sjungande DJ:n i Temuco”. På håll var DJ:n dessutom lite lik min svåger. Det gjorde det hela annu festligare.
Men jag tänkte att den här taktiken är den enda rätta. Om jag skrämmer upp mig själv och förväntar mig ett reseinferno kommer jag kaske att bli glatt överaskad när bussen väl rullar in i måldestinationen Puno. Inte för att jag tror det, men det kan ju vara värt ett försok. Nasta vecka ska jag ju aka hem samma stracka igen och da kan jag ju testa en annan taktik om den här skulle vara dålig.
Hur som haver, jag skulle bli jätteglad och upplivad om det trillade in ett eller två sms under min resa. Så om någon vill liva upp resan för mig (tveka inte, bara gört!) så är det guld värt, även om jag inte kan svara (märkliga skillnader mellan mobilnäten som ställer till det när man ska skicka sms från chile...). Har rakat ge ut fel nummer (sorry pappa) sa här kommer det igen: +56 9 8483 2131.
I helgen var vi på en bar i Temuco. Vi har svurit lite åt stadens mediokra uteliv men i lördags var den minsann party sa att det rackte och blev over. Det lustiga ar att nar man kollar in på barerna ser det helt och hallet dött ut. Helt öde. Men så går man upp till övervåningen och sa är det världens fest där.
På lördagens bar var det ballonger, danstävlig och livesång med ”den ende sjungande DJ:n i Temuco”. På håll var DJ:n dessutom lite lik min svåger. Det gjorde det hela annu festligare.
Sofia har ny frisyr. Frisören klippte bort ungefär 5 kilo hår.
Skicka sms nu <3
onsdag 20 maj 2009
Psykbryt
Jag ar oftast en mycket rationell person som resonerar och reder ut alla mina tankar och kanslor for att hantera de svallvagor av stress som overskoljer mig da och da. Denna taktik tog jag som vanligt till nar just en sadan tsunamiaktig stressvag drankte mig tidigare idag...
Plotsligt var jag tvungen att bestamma mig for ifall jag skulle aka till toppmotet i Puno (i Peru) eller inte. Ett jattemote som ar grymt intressant och kul och man kan helt enket inte missa det.
Fast jag hinner ju inte.
Jag hinner inte.
Och jag kan inte genomfora det arbete de vill att jag ska gora dar. Av nagon outgrundlig anledning har organisationen har fatt intrycket va att jag skulle gora utmarkt journalistarbete i Puno.
Jag!
Jag som knappt oppnat munnen sedan vi landade pa chilensk mark. Jag som star brevid nar Sofia styr upp allting som har med spanska att gora (typ allt eftersom vi ar i chile). Jag som fortfarande har problem med snacket i normala vardagssituationer. Skulle jag utfora schysst journalistiskt arbete dar?
Nej.
Nejnejnej.
Fast jag maste ju aka dit. Kan ju inte missa det. Varsta grejen liksom. Tyvarr ar min taktik hogst medioker och funderar enbart i ett fatal fall. I dag var inte ett av de fallen.
Men efter nagra samtal, lite skype, lite mobil, lite planering och lite hederlig tid for att lata det sjunka in har vi bestamt oss. Jag och Sofia ska till Puno. Vi kan ju inte missa det.
Nu ska vi jobba som svin (citat Sofia) for att fa gjort allt vi ska hinna med.
Plotsligt var jag tvungen att bestamma mig for ifall jag skulle aka till toppmotet i Puno (i Peru) eller inte. Ett jattemote som ar grymt intressant och kul och man kan helt enket inte missa det.
Fast jag hinner ju inte.
Jag hinner inte.
Och jag kan inte genomfora det arbete de vill att jag ska gora dar. Av nagon outgrundlig anledning har organisationen har fatt intrycket va att jag skulle gora utmarkt journalistarbete i Puno.
Jag!
Jag som knappt oppnat munnen sedan vi landade pa chilensk mark. Jag som star brevid nar Sofia styr upp allting som har med spanska att gora (typ allt eftersom vi ar i chile). Jag som fortfarande har problem med snacket i normala vardagssituationer. Skulle jag utfora schysst journalistiskt arbete dar?
Nej.
Nejnejnej.
Fast jag maste ju aka dit. Kan ju inte missa det. Varsta grejen liksom. Tyvarr ar min taktik hogst medioker och funderar enbart i ett fatal fall. I dag var inte ett av de fallen.
Men efter nagra samtal, lite skype, lite mobil, lite planering och lite hederlig tid for att lata det sjunka in har vi bestamt oss. Jag och Sofia ska till Puno. Vi kan ju inte missa det.
Nu ska vi jobba som svin (citat Sofia) for att fa gjort allt vi ska hinna med.
måndag 18 maj 2009
Sjuk
Ring ring
- Hej, hur mår du? Vad sa de?
- Vad är bronquitis? De sa att jag har bronquitis och öroninflammation.
- Typ luftrörsinflammation. Du får ju fan de konstigaste sjukdomarna.
Sofia är sjuk. Bronquitis och otitis. Det är luftrörskatarr och öroninflammation. Hennes vanligtvis ganska ljudliga stämma låter numer bara som små kraxande. Hon har fått en massa medicin och blivit ordinerad 3 dagars sängliggande. Men där satte hon stopp. Nej! Inget sängliggande. Vi har iofs ett mycket stillasittande arbete så det ska nog inte vara alltför krävande.
Det lustiga i kråksången (höhö) är att hon aldrig blir sjuk hemma i Sverige. Men så fort hon lämnar svea rike bakom sig kommer de konstiga sjukdomarna ifatt henne.
Hur som haver. Jag tycker synd om henne och planerar att bejaka mitt intresse för omvårdnad (eh) och ta hand om henne. Langa te, låta gasvärmaren stå extra nära hennes säng, trycka på play när vi kollar på Grays anatomy och så vidare. Ingen onödig ansträgning för hennes del. Här ska tillfrisknas!
btw: Det är sol idag. Och det var det igår med. Kors i taket.
btw 2: Jag har tjockat till mig. Jag får inte på mig mina byxor. Jag skyller på det friterade brödet.
- Hej, hur mår du? Vad sa de?
- Vad är bronquitis? De sa att jag har bronquitis och öroninflammation.
- Typ luftrörsinflammation. Du får ju fan de konstigaste sjukdomarna.
Sofia är sjuk. Bronquitis och otitis. Det är luftrörskatarr och öroninflammation. Hennes vanligtvis ganska ljudliga stämma låter numer bara som små kraxande. Hon har fått en massa medicin och blivit ordinerad 3 dagars sängliggande. Men där satte hon stopp. Nej! Inget sängliggande. Vi har iofs ett mycket stillasittande arbete så det ska nog inte vara alltför krävande.
Det lustiga i kråksången (höhö) är att hon aldrig blir sjuk hemma i Sverige. Men så fort hon lämnar svea rike bakom sig kommer de konstiga sjukdomarna ifatt henne.
Hur som haver. Jag tycker synd om henne och planerar att bejaka mitt intresse för omvårdnad (eh) och ta hand om henne. Langa te, låta gasvärmaren stå extra nära hennes säng, trycka på play när vi kollar på Grays anatomy och så vidare. Ingen onödig ansträgning för hennes del. Här ska tillfrisknas!
btw: Det är sol idag. Och det var det igår med. Kors i taket.
btw 2: Jag har tjockat till mig. Jag får inte på mig mina byxor. Jag skyller på det friterade brödet.
torsdag 14 maj 2009
Pepp ett & två
1, Jag ska pa bio ikvall! Äntligen ska jag se den nya (inte sa jatteny langre, men men) X-menfilmen som handlar om Wolverine. Jag har en fablass for x-men och det har gjort lite ont att jag inte sett filmen tidigare men nu far jag tillfalle att bekaja mitt begär. Antagligen kommer jag bli mäkta besviken, speciellt eftersom filmen ar dubbad, men skit samma. Bättre en spansk Wolverine än ingen Wolverine alls.
2, Lyssnar pa Depeche Mode pa spotify (älskade spotify) och blir otroligt peppad inför i sommar. Arvika kommer att bli grymt.
2, Lyssnar pa Depeche Mode pa spotify (älskade spotify) och blir otroligt peppad inför i sommar. Arvika kommer att bli grymt.
Viktiga inköp och obetalda räkningar
Idag stangdes strommen av. Organisationen vi jobbar pa har tydligen inte betalat rakningen. Suck. Jag har kanske inte sagt det innan men jag har vissa funderingar over hur organisationen här ar uppbyggd, men har tankt att det bara ar en kulturkrock. Det svenska sattet att styra upp saker och ting ar ju inte nodvandigtvis battre an det chileska. Men nu funderar jag igen.
Vi har kopt en varmeflakt och lanat till oss en gasdriven emelmentgrej. Nu har fleecepyjamasen fatt konkurrens om forstaplatsen pa listan over mina basta kop i Chile. Varme har aldrig vart mer valkommet; jag forkyld och stackars Sofia verkar ha feber och kanske influensa pa gang. Ingen mer kyla nu tack. Bara torr, fin, gladjespridande värme.
Vi har kopt en varmeflakt och lanat till oss en gasdriven emelmentgrej. Nu har fleecepyjamasen fatt konkurrens om forstaplatsen pa listan over mina basta kop i Chile. Varme har aldrig vart mer valkommet; jag forkyld och stackars Sofia verkar ha feber och kanske influensa pa gang. Ingen mer kyla nu tack. Bara torr, fin, gladjespridande värme.
tisdag 12 maj 2009
Värme pa ingang!
Idag snackade vi med la señora i vart hur och fragade om vi kunde fa lana deras gasdrivna estufa, vilket är lite som en blandning av ett element och en kamin. Eller som en värmefläkt utan fläkt. En mojäng som avger värme och drivs av gas helt enkelt. Hur som haver ska hon hämta den fran sitt landställe imorgon och om allt gar som det är tänkt har vi värme imorgon. Ah gud var jag hoppas pa det.
Ater till arbetet. Nu har det börjat hopa sig pa riktigt och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.
Fick förövrigt post igar för första gangen(!). Det var mormor och mamma som skickat ett vykort. Det var grönt och somrigt med fina liljekonvaljer pa. Det var härligt att hitta nagot till mig sjalv i brevladan och jag blev väldigt glad. Tack. Mer sadant!
Ater till arbetet. Nu har det börjat hopa sig pa riktigt och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.
Fick förövrigt post igar för första gangen(!). Det var mormor och mamma som skickat ett vykort. Det var grönt och somrigt med fina liljekonvaljer pa. Det var härligt att hitta nagot till mig sjalv i brevladan och jag blev väldigt glad. Tack. Mer sadant!
måndag 11 maj 2009
Klagovisa
Jag bara klagar, men helvete vad det är kallt idag. Det är kallt ute, på kontoret och hemma. Det enda stället jag kan fly till är köpcentrumet men det är ju så sjukt trist att det inte går att fördriva mer än någon timma där (om man anstränger sig riktigt ordentligt vill säga). Och nu är det ju dessutom arbetstid så nu kan jag jag ju inte sticka hur som helst.
VI måste definitivt fixa en värmeapparat till vår lägenhet. Jag trodde inte att jag skulle ge upp i första taget, och det har jag inte gjort heller, men nu har jag fått nog. Det är ju så fuktigt så man fryser in i märgen. Kudden är så fuktig att mitt hår krullar upp sig varje natt och kondensen rinner längs med våra fönster. Vi köper värmeljus (som inte är lika billiga som i Sverige) som kan sprida lite myspysstämning och värme men det är ganska lönlöst. Vi skulle behöva ett helt 50-pack ala IKEA för att märka någon skillnad.
Jag har färgat håret. Det är mörkare med blir ljusare/dassigare för varje gång jag tvättar det. Vet inte om det är bra eller dåligt. Inte en enda av mina arbetskollegor har kommenterat förändringen. Det vet jag inte heller om det är bra eller dåligt.
Här är en bild på mig när jag är förskyld, djupfrusen och har en rätt dålig hårdag. Enjoy.
VI måste definitivt fixa en värmeapparat till vår lägenhet. Jag trodde inte att jag skulle ge upp i första taget, och det har jag inte gjort heller, men nu har jag fått nog. Det är ju så fuktigt så man fryser in i märgen. Kudden är så fuktig att mitt hår krullar upp sig varje natt och kondensen rinner längs med våra fönster. Vi köper värmeljus (som inte är lika billiga som i Sverige) som kan sprida lite myspysstämning och värme men det är ganska lönlöst. Vi skulle behöva ett helt 50-pack ala IKEA för att märka någon skillnad.
Jag har färgat håret. Det är mörkare med blir ljusare/dassigare för varje gång jag tvättar det. Vet inte om det är bra eller dåligt. Inte en enda av mina arbetskollegor har kommenterat förändringen. Det vet jag inte heller om det är bra eller dåligt.
Här är en bild på mig när jag är förskyld, djupfrusen och har en rätt dålig hårdag. Enjoy.
lördag 9 maj 2009
På egen hand
Jag är ensam i Temuco. Sofia är i Santiago tillsammans med sin kompis Erika. Jag stannade hemma på grund av pengabrist. De kommer antagligen möta upp med några av våra nya bekanta som jag och Sofia träffade i Pucon (stället med vulkanen) och jag är lite avundsjuk. Samtidigt är jag sjukt nöjd med lite tid för mig själv. Jag och Sofia är ju annars med varandra 24/7 och det känns onekligen lite tomt. Jag har satt mig på ett internetcafé i köpcentret som ligger 2 sekunder från vårt hem . Här passerar det en himla massa människor (det är mors dag imorgon vilket är shoppinghelgen nummer 2 [efter jul]) och lite då och då kommer det fram barn eller fyllegubbar som vill prata med la rubia.
Jag är inte så himla rubia, ljus, längre. Efter att ha konstaterat att min utväxt var allt annat än acceptabel har jag nu färgat håret. Jag har inte ens själv sett mitt hår torrt än men enligt reflektionen i glasrutanbrevid mig är det förvånansvärt mörkt. Men rätt fint. Vi får väl ser hur det ser ut i en riktig spegel.
Nu har jag suttit i en evighet på det här internetstället och ska köpa lite mat dra hem och ta mig an en säsong av nån teveserie. Sofia tyckte att jag skulle kolla på nån "killserie" som hon själv inte är så intresserad av. Så beroende på vad hennes make har skickat med henne blir det antagligen antingen Enoturage eller 3dje säsongen av Dexter. Jag hoppas på Dexter. Eller kasnke Californication. Eller alla tre?!
Nej nu får jag hybris.
Jag är inte så himla rubia, ljus, längre. Efter att ha konstaterat att min utväxt var allt annat än acceptabel har jag nu färgat håret. Jag har inte ens själv sett mitt hår torrt än men enligt reflektionen i glasrutanbrevid mig är det förvånansvärt mörkt. Men rätt fint. Vi får väl ser hur det ser ut i en riktig spegel.
Nu har jag suttit i en evighet på det här internetstället och ska köpa lite mat dra hem och ta mig an en säsong av nån teveserie. Sofia tyckte att jag skulle kolla på nån "killserie" som hon själv inte är så intresserad av. Så beroende på vad hennes make har skickat med henne blir det antagligen antingen Enoturage eller 3dje säsongen av Dexter. Jag hoppas på Dexter. Eller kasnke Californication. Eller alla tre?!
Nej nu får jag hybris.
fredag 8 maj 2009
Ett svinlangt inlagg
Jag vet inte varfor men det kanns som att jag alltid har sjukt mycket att skriva nar jag val ska blogga. Inte alls sadar som det ar meningen att man ska blogga, lite grann varje dag. Nej jag bloggar en gang i veckan och kampar for att inte skriva romaner till inlagg. Men jag matse gora er besvikna. Idag blir det en roman. Be prepared.
Jag och Sofia har vart i 3 olika stader/byar sedan senaste inlagget. 4 om man raknar Temuco dar vi bor. Och det kanske man ska gora.
Just nu sitter jag pa kontoret och hor hur de har mote utanfor mitt rum. Det ska bestammas vem som ska aka tilld et stora toppmotet for ursprungsfolk som halls i Peru om 3 veckor. Stor grej det dar motet. Jag och Sofia har forsokt mygla dit oss sjalva, men vi kommer inte att kunna aka. Jag misstanker att organisationen hemma i Sverige har svart att motivera att de ska ytterligare tva svenskar dar nar de reda har ett gang pa plats...
For en vecka sedan var det 1 maj. Da var vi lediga och hade bestamt oss for att aka till Valdivia dar var kompis Max ar uppvuxen. Det ligger bara 2 timmar fran Temuco, fast vid kusten. Dar skulle vi hanga vid havet och ga till en ölfabrik. Ölet Kunstman bryggs dar och det ar asgott. Och det betyder en hel del nar jag sager det, for jag ar allt annat än ett fan av öl. Men som sagt, Kunstman ar gott och vi hade planerat en helg i ölets och arbetarnas tecken. Sa blev det inte. Max farfar gick bort och plotsligt kandes en ölhelg inte helt aktuell. Vi lamnade Max ifred och akte till en annan stad – Pucon. Tva timmar inat landet.
Det ar en liten turisttät by dar man gör en massa aktiva grejer. Vi raftade (paddlade gummibat och ramlade i vattnet), klattrade upp for en vulkan (kebnekaise: typ 2000 m, vulkanen: typ 3000 meter) och badade i varma källor.
Rafingen var jättekul och alldeles lagom svar. Vi blev kompisar med tva tyskar och en fransos och fransosens pappa som var i samma bat som oss. Jag fros som satan resten av kvallen och blev inte varm foran jag krupit ned under hostelets 3 lager med filtar och supertjocka duntäcken.
Vulkanen var helt sjukt jobbig. Det var langesedan jag kande mig sa otroligt utmattad och i jattebehov av energi som nar jag klattrade dar. Det var 6-7 timmars klattrande. Mest var det porös lavasten/berg, men ungefar en fjärdedel var glaciär. Da, nar jag gick med med mina ispiggar under skorna och halkade runt pa den branta glaciären, kickade min högrädsla in. Uhu, laskigt och jobbigt. Jag tittade inte pa utsikten utan sitrrade ner i backen sa fort nan ville stanna och ta kort. Vi var forresten i samma team som personerna vi hade raftat med. Mycket kul och trevligt.
Sista biten till toppen var asjobbig och det blaste sa mkt att vissa team inte fick klattra hela vagen upp. Vara guider verkade dock inte bry sig sa mkt. Val uppe pa toppen lukade det jatteackligt, dammet virvlde och gick knappt att andas. Men det var det värt. Jag var mycket nöjd.
Vagen ned gick mycket snabbare men jag var sa trott att benen skakade. Ramlade lite da och da. Val framme vid bussen vräkte jag imig en massa vatten och mackor och efter ett tag var jag levande igen. Och aterigen mycket nöjd.
Pa kvallen akte vi till Pucons varma källor. Hur gött som helst. I en liten park fanns sma hus som man bytte om i och sedan gick man ut till de varma poolerna. Det fanns ungefar 5 pooler men alla var inte lika varma. Vi höll oss till de varmaste och de var nog 45 grader. Eller mer. Valdigt svart att uppskatta. Jag ar uppenbrligen inte sa bra pa den dar med grader. Men de var varma och goa iallafall. Och aterigen motte vi upp vara aktiva vanner fran raftingen och vulkanen. Sittandes i en varm källa, i halvmörkret med en kall öl i handen (herregud vad jag dricker öl) var en helt perfekt uppmjukande avslutning pa den dan.
Pucon var överlag en hit. Vi träffade andra roliga utlänningar och hade vadligt kul. Vi hade desstom en otrolig tur med vadret. Fredag och lordag var det sol. Sista dagen regnade det. Da firade vi var aktiva helg med att äta pizza.
Sen kom vi hem till temuco, packade ur vara svettiga klader, kopte fleecepyjamasar (mitt hittills basta kop i chile) och akte till sodra chile.
Vi har vart i Hornopiren och Chiloé. I sodra chile ar naturen helt otroligt vacker. Faktiskt. Det ar lite som ur sagan om ringen, sa jag antar att man kan likna landskapet vid Nya zeelands. Och enligt Sofia ser det aven ut lite som i skottland, men vad vet jag. Det var hoga berg, djupa dalar, vattenfall och hav. Allt inklätt i lummig grönska och beslöjande moln. Inte helt fel.
Vi gjorde intervjuer med fiskare och tva olika laxforetg. Det ena var oppet och berattade garna om sina problem, medan det andra var helt tvartom.
Det ar alltid intressant att traffa folk och hora deras berattelser, sa aven den har gangen. Jag kanner mig valdigt priviligerad som far komma till de har platserna och traffa alla de har personerna. Jag far vara med om saker jag aldrig skulle fatt gora om jag bara hade rest runt o chile pa egen hand.
Pa Chiloé (det ar en ö) blev det lite av ett antiklimax. Jag vet inte vad som hande med planeringen , men det fanns ingen dar som kunde hjalpa oss med att komma ut till de olika stallena. Forsta dagen pa chiloé vantade vi utanfor ett kontor i tva timmar innan vi fick reda pa att personen som tydligen skulle ha traffat oss hade fatt forhinder. Jahopp. Dagen efter sags vi i tva timmar, snacakde lite, kom fram till att vi inte kunde gora sa mycket mer dar och sen gick vi och bokade om vara bussbiljetter och akte hem. 10 goa timmar pa buss. Och inte en av dessa Semi Cama-bussar som jag tidigare lovordat, nej nej, utan en helt vanlig sitta-upprätt-och-ha-daligt-med-benutrymme-buss.
Sa nu ar jag tillbaka pa kontoret och langtar efter en lugn helg pa egen hand (Sofia ska till Santiago) med mycket chokladkaka, frukt och teveserier. Jag ska banne mig klämma en hel säsong av nan serie. Det är ett lagom ambitiöst mal för den här helgen. Ett perfekt mal.
Ursäkta det svinlanga inlagget. Jag lovar att inte ha sa mkt att beratta nasta gang.
Jag pa toppen av vulkanen. Nöjd.
Jag och Sofia har vart i 3 olika stader/byar sedan senaste inlagget. 4 om man raknar Temuco dar vi bor. Och det kanske man ska gora.
Just nu sitter jag pa kontoret och hor hur de har mote utanfor mitt rum. Det ska bestammas vem som ska aka tilld et stora toppmotet for ursprungsfolk som halls i Peru om 3 veckor. Stor grej det dar motet. Jag och Sofia har forsokt mygla dit oss sjalva, men vi kommer inte att kunna aka. Jag misstanker att organisationen hemma i Sverige har svart att motivera att de ska ytterligare tva svenskar dar nar de reda har ett gang pa plats...
For en vecka sedan var det 1 maj. Da var vi lediga och hade bestamt oss for att aka till Valdivia dar var kompis Max ar uppvuxen. Det ligger bara 2 timmar fran Temuco, fast vid kusten. Dar skulle vi hanga vid havet och ga till en ölfabrik. Ölet Kunstman bryggs dar och det ar asgott. Och det betyder en hel del nar jag sager det, for jag ar allt annat än ett fan av öl. Men som sagt, Kunstman ar gott och vi hade planerat en helg i ölets och arbetarnas tecken. Sa blev det inte. Max farfar gick bort och plotsligt kandes en ölhelg inte helt aktuell. Vi lamnade Max ifred och akte till en annan stad – Pucon. Tva timmar inat landet.
Det ar en liten turisttät by dar man gör en massa aktiva grejer. Vi raftade (paddlade gummibat och ramlade i vattnet), klattrade upp for en vulkan (kebnekaise: typ 2000 m, vulkanen: typ 3000 meter) och badade i varma källor.
Rafingen var jättekul och alldeles lagom svar. Vi blev kompisar med tva tyskar och en fransos och fransosens pappa som var i samma bat som oss. Jag fros som satan resten av kvallen och blev inte varm foran jag krupit ned under hostelets 3 lager med filtar och supertjocka duntäcken.
Vulkanen var helt sjukt jobbig. Det var langesedan jag kande mig sa otroligt utmattad och i jattebehov av energi som nar jag klattrade dar. Det var 6-7 timmars klattrande. Mest var det porös lavasten/berg, men ungefar en fjärdedel var glaciär. Da, nar jag gick med med mina ispiggar under skorna och halkade runt pa den branta glaciären, kickade min högrädsla in. Uhu, laskigt och jobbigt. Jag tittade inte pa utsikten utan sitrrade ner i backen sa fort nan ville stanna och ta kort. Vi var forresten i samma team som personerna vi hade raftat med. Mycket kul och trevligt.
Sista biten till toppen var asjobbig och det blaste sa mkt att vissa team inte fick klattra hela vagen upp. Vara guider verkade dock inte bry sig sa mkt. Val uppe pa toppen lukade det jatteackligt, dammet virvlde och gick knappt att andas. Men det var det värt. Jag var mycket nöjd.
Vagen ned gick mycket snabbare men jag var sa trott att benen skakade. Ramlade lite da och da. Val framme vid bussen vräkte jag imig en massa vatten och mackor och efter ett tag var jag levande igen. Och aterigen mycket nöjd.
Pa kvallen akte vi till Pucons varma källor. Hur gött som helst. I en liten park fanns sma hus som man bytte om i och sedan gick man ut till de varma poolerna. Det fanns ungefar 5 pooler men alla var inte lika varma. Vi höll oss till de varmaste och de var nog 45 grader. Eller mer. Valdigt svart att uppskatta. Jag ar uppenbrligen inte sa bra pa den dar med grader. Men de var varma och goa iallafall. Och aterigen motte vi upp vara aktiva vanner fran raftingen och vulkanen. Sittandes i en varm källa, i halvmörkret med en kall öl i handen (herregud vad jag dricker öl) var en helt perfekt uppmjukande avslutning pa den dan.
Pucon var överlag en hit. Vi träffade andra roliga utlänningar och hade vadligt kul. Vi hade desstom en otrolig tur med vadret. Fredag och lordag var det sol. Sista dagen regnade det. Da firade vi var aktiva helg med att äta pizza.
Sen kom vi hem till temuco, packade ur vara svettiga klader, kopte fleecepyjamasar (mitt hittills basta kop i chile) och akte till sodra chile.
Vi har vart i Hornopiren och Chiloé. I sodra chile ar naturen helt otroligt vacker. Faktiskt. Det ar lite som ur sagan om ringen, sa jag antar att man kan likna landskapet vid Nya zeelands. Och enligt Sofia ser det aven ut lite som i skottland, men vad vet jag. Det var hoga berg, djupa dalar, vattenfall och hav. Allt inklätt i lummig grönska och beslöjande moln. Inte helt fel.
Vi gjorde intervjuer med fiskare och tva olika laxforetg. Det ena var oppet och berattade garna om sina problem, medan det andra var helt tvartom.
Det ar alltid intressant att traffa folk och hora deras berattelser, sa aven den har gangen. Jag kanner mig valdigt priviligerad som far komma till de har platserna och traffa alla de har personerna. Jag far vara med om saker jag aldrig skulle fatt gora om jag bara hade rest runt o chile pa egen hand.
Pa Chiloé (det ar en ö) blev det lite av ett antiklimax. Jag vet inte vad som hande med planeringen , men det fanns ingen dar som kunde hjalpa oss med att komma ut till de olika stallena. Forsta dagen pa chiloé vantade vi utanfor ett kontor i tva timmar innan vi fick reda pa att personen som tydligen skulle ha traffat oss hade fatt forhinder. Jahopp. Dagen efter sags vi i tva timmar, snacakde lite, kom fram till att vi inte kunde gora sa mycket mer dar och sen gick vi och bokade om vara bussbiljetter och akte hem. 10 goa timmar pa buss. Och inte en av dessa Semi Cama-bussar som jag tidigare lovordat, nej nej, utan en helt vanlig sitta-upprätt-och-ha-daligt-med-benutrymme-buss.
Sa nu ar jag tillbaka pa kontoret och langtar efter en lugn helg pa egen hand (Sofia ska till Santiago) med mycket chokladkaka, frukt och teveserier. Jag ska banne mig klämma en hel säsong av nan serie. Det är ett lagom ambitiöst mal för den här helgen. Ett perfekt mal.
Ursäkta det svinlanga inlagget. Jag lovar att inte ha sa mkt att beratta nasta gang.
Snygg och redo för rafting.
Liften var avstängd. Det var synd.
Jag pa toppen av vulkanen. Nöjd.
Pa väg ner. Typiskt ful utsikt.
Nere. Vadda sliten?
Obsevera ishackan i nedre hörnet. Jag gillade den.
Kyrka i Castro, Chiloé. Observera även att det är sol. Väldigt ovanligt i de trakterna.
I Castro byggs husen pa palar. Nar det ar högvatten ser det fräckt ut.
I Castro finns det även en hel del batar, knopar och andra havsrelaterade saker.
torsdag 30 april 2009
Kontoret. Eller borde jag säga huset?
Jag pratar ju en del om kontoret och tänkte att det kunde vara lite trevligt att visa bilder pa hur det ser ut. Första dagen vi kom hit (kl 06.30 en kylig morgon, ungefär 4 timmar innan nagon vaknade) blev jag förskräckt. Jag vet inte var jag hade förväntat mig, men kontoret var mycket mer spartanskt, eller inte sa välvardat som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Det var dessutom kallt och tomt vilket jag inte heller hade tagit med i beräkningarna. Men efter en dag eller tva var kändes det inte alls sa farligt. Visst, det är nedganget, ingen ansvarar liksom för bygnaden, men sa ser det ut mer eller mindre över allt i Chile. Husen behöver malas och fönstren bytas. Fast det finns en del förortsliknande bostadsomraden där alla hus ar identiska och även om de ser ut som vilka radhusomraden som helst i Sverige sa är de uppenbart lyxigare än manga andra omraden här i stan. Pa landet finns större hus med land och tradgardar, men där finns även ännu patagligare fattigdom. Husen ser ofta ut som riktiga ruckel, men kan ända vara helt ok innuti. Värst av allt, för mig som är van vid att det är varmt inomhus, att alla hus har tunna, tunna väggar. Avsaknaden av isolering och den höga luftfuktigheten här gör att det blir riktigt kallt, oavsett om det ar sol och sommarvärme utomhus. Men det gör även att var mat haller sig ratt bra, trots att vi inte har nagot kylskap. Och det ar ju bra.
Stora rummet där vi har möten och äter mat.
Sofia i sitt arbetsrum som hon delar med Marisol. Eller rättare sagt, Sofia har beslagtagit en del av Marisols skrivbord.
Köket. Ibland mer fräscht, ibland mindre fräscht. Pa bilden är det normalfräscht.
Mitt arbetsrum. Jag har fatt datorn som vanligvis är till för alla och sitter i rummet som funkar lite som förrad.
Utsikt fran mitt arbetsrum mot bakgarden. Där syns lite rester (grillen) fran helgens fest. Där syns även den numera helt galna hunden.
Stora rummet där vi har möten och äter mat.
Sofia i sitt arbetsrum som hon delar med Marisol. Eller rättare sagt, Sofia har beslagtagit en del av Marisols skrivbord.
Köket. Ibland mer fräscht, ibland mindre fräscht. Pa bilden är det normalfräscht.
Mitt arbetsrum. Jag har fatt datorn som vanligvis är till för alla och sitter i rummet som funkar lite som förrad.
Utsikt fran mitt arbetsrum mot bakgarden. Där syns lite rester (grillen) fran helgens fest. Där syns även den numera helt galna hunden.
onsdag 29 april 2009
Forsta natten efter marineringen
Uppdatering pa krigsfronten:
Jag tror att det gick bra. Jag tror att min spraya-tills-du-skäms-strategi nar jag gick till attack mot insekterna i min sang har haft lite positiv inverkan. Positiv för mig, inte for dem. Inga nya bett sa vitt jag känner. En succéartad start helt enkelt. Jag ska göra vad jag kan för att inte fa hybris.
Jag tror att det gick bra. Jag tror att min spraya-tills-du-skäms-strategi nar jag gick till attack mot insekterna i min sang har haft lite positiv inverkan. Positiv för mig, inte for dem. Inga nya bett sa vitt jag känner. En succéartad start helt enkelt. Jag ska göra vad jag kan för att inte fa hybris.
tisdag 28 april 2009
Nu får det vara nog
Enough is enough. Nu är det krig. Insekterna/lopporna/myggorna – vad det nu är – käkar upp mig och jag haller pa att bli tokig. Om jag räknar betten pa min ena hand lite snabbt sa blir det ungefär 25 stycken. Pa ena handen (!). Sa i morse marinerade jag min säng i loppdödarmedel. Jag hade förhört mig om vilket märke som var bäst (det vi hade innan har ju inte gjort sa stor inverkan). Arbetskamraterna Leo och Moises sa att Raid var bäst. Men för att känna mig lite extra säker fragade jag en dam som ocksa stod och kollade in insektssprayerna i affären. Hon rekommenderade samma märke. Sa nu ser jag fram emot loppornas reträtt.
Jag hoppas att min säng hinner torka till i kväll bara. Det ar inte alls särskillt säkert eftersom luftfuktigheten i den här stan inte är att leka med.
Jag har lagt ned skrivandet lite för jag tänkte att ingen läser det här. Men sa fick jag ett sms fran en kär vän i Sverige där hon skrev att hon läser bloggen och jamen da far jag ju ta och skriva lite. Nu har jag högtflygande planer pa att bli en duktig bloggerska. Och jag blir alltid glad for kommentarer. Eller sms saklart. Men att kommentera inlaggen kanske ar enklare.
Förra veckan var jag och Sofia i Santiago. Vi skulle göra tva intervjuer. De var utpridda pa tva dagar och eftersom vi jobbat en massa helg sa tog vi en semesterdag ocksa. Det blev tyvarr bara en intevju, dock en mkt givande sadan. Det var med författaren/forskaren/läraren Victor Toledo. En man vi var lite nervösa för att träffa eftersom vi hört att han var lite svår och högdragen. Men han var hur trevlig och hjälpsam som helst. Han kunde massor om de fragor vi arbetar med och det var skönt att nagon kunde förklara sammanhang och bakgrund och räta ut några av vara frågetecken.
Den andra intervjun skulle vara med det inte sa populära företaget Arauco. De heter aven Celco och har orsakat en massa miljo- och arbetsporblem i Chile. Vi skulle prata med dem till en artikel vi skrev och hade bestämt fredag. Tyvärr gjorde den trevlige kontaktpersonen sig onåbar och intervjun blev således aldrig av. Jäkligt tråkigt. Det hade vart kul att träffa dem.
Men vistelsen i Santiago var härlig. Sol, sol, sol och mycket mat och öl pa uteserveringar. God mat dessutom. Jag var helt eld och lågor över en av våra frukostar som bestor av te, macka, ägg och fruktsallad. Jag satt och stirrade pa min fruktsallad med hallon, melon, annanas, fikon, jordgubbar etc och upprepade det här en ju en dröm. Jag gillar fruktsallad.
Väl tillbaka i Temuco var det dags för toppmöte. Folk hade åkt fran hela landet för att gå pa det har motet och det var ovanligt välorganiserat. Trött som man var efter en nattlig bussresa sa var det sjukt skont med en dagordning som folk faktiskt höll sig till.
Pa kvällen firades det med grillfest pa kontoret (kontoret är alltså ett vanligt hus). Även det var ovanligt trevlig och kul. Folk åt kött (som vanligt), drack öl, sjöng och spelade gitarr. Männen spelade alla låtar de kunde komma pa med antingen Maria eller Sofia i titeln. Det finns dock inte sa manga sofialåtar, men hejdlöst många mariasånger. Det var väldigt knasigt, men trevligt.
Lite senare satte sig en peruan i Sofias knä och jag fick dansa med en alldeles för berusad kompis. Då var det dags att gå. Vilket vi gjorde och hamnade på ett salsatek (istället för discotek). Vilken upplevelse. Pa scenen stod två stereotypsnygga människor och hade nat sorts sexigt aerobicpass som alla pa dansgolvet foljde. Som linedance, fast discosalsa. Otroligt festligt.
Nu ar det ny vecka; vi har hunnit träffa en amerikanska som ser ut exakt som mig, vart pa restaurang och köpt trosor på en parkeringsplats. Och jag har startat ett krig. Det ar ju faktiskt nastan viktigast av allt.
Santiagoborna har snyggat till en byggställningsvägg.
Sofia och jag tar turistiga bilder i Santiago.
Jättemöte i Temuco.
Jag hoppas att min säng hinner torka till i kväll bara. Det ar inte alls särskillt säkert eftersom luftfuktigheten i den här stan inte är att leka med.
Jag har lagt ned skrivandet lite för jag tänkte att ingen läser det här. Men sa fick jag ett sms fran en kär vän i Sverige där hon skrev att hon läser bloggen och jamen da far jag ju ta och skriva lite. Nu har jag högtflygande planer pa att bli en duktig bloggerska. Och jag blir alltid glad for kommentarer. Eller sms saklart. Men att kommentera inlaggen kanske ar enklare.
Förra veckan var jag och Sofia i Santiago. Vi skulle göra tva intervjuer. De var utpridda pa tva dagar och eftersom vi jobbat en massa helg sa tog vi en semesterdag ocksa. Det blev tyvarr bara en intevju, dock en mkt givande sadan. Det var med författaren/forskaren/läraren Victor Toledo. En man vi var lite nervösa för att träffa eftersom vi hört att han var lite svår och högdragen. Men han var hur trevlig och hjälpsam som helst. Han kunde massor om de fragor vi arbetar med och det var skönt att nagon kunde förklara sammanhang och bakgrund och räta ut några av vara frågetecken.
Den andra intervjun skulle vara med det inte sa populära företaget Arauco. De heter aven Celco och har orsakat en massa miljo- och arbetsporblem i Chile. Vi skulle prata med dem till en artikel vi skrev och hade bestämt fredag. Tyvärr gjorde den trevlige kontaktpersonen sig onåbar och intervjun blev således aldrig av. Jäkligt tråkigt. Det hade vart kul att träffa dem.
Men vistelsen i Santiago var härlig. Sol, sol, sol och mycket mat och öl pa uteserveringar. God mat dessutom. Jag var helt eld och lågor över en av våra frukostar som bestor av te, macka, ägg och fruktsallad. Jag satt och stirrade pa min fruktsallad med hallon, melon, annanas, fikon, jordgubbar etc och upprepade det här en ju en dröm. Jag gillar fruktsallad.
Väl tillbaka i Temuco var det dags för toppmöte. Folk hade åkt fran hela landet för att gå pa det har motet och det var ovanligt välorganiserat. Trött som man var efter en nattlig bussresa sa var det sjukt skont med en dagordning som folk faktiskt höll sig till.
Pa kvällen firades det med grillfest pa kontoret (kontoret är alltså ett vanligt hus). Även det var ovanligt trevlig och kul. Folk åt kött (som vanligt), drack öl, sjöng och spelade gitarr. Männen spelade alla låtar de kunde komma pa med antingen Maria eller Sofia i titeln. Det finns dock inte sa manga sofialåtar, men hejdlöst många mariasånger. Det var väldigt knasigt, men trevligt.
Lite senare satte sig en peruan i Sofias knä och jag fick dansa med en alldeles för berusad kompis. Då var det dags att gå. Vilket vi gjorde och hamnade på ett salsatek (istället för discotek). Vilken upplevelse. Pa scenen stod två stereotypsnygga människor och hade nat sorts sexigt aerobicpass som alla pa dansgolvet foljde. Som linedance, fast discosalsa. Otroligt festligt.
Nu ar det ny vecka; vi har hunnit träffa en amerikanska som ser ut exakt som mig, vart pa restaurang och köpt trosor på en parkeringsplats. Och jag har startat ett krig. Det ar ju faktiskt nastan viktigast av allt.
Santiagoborna har snyggat till en byggställningsvägg.Sofia och jag tar turistiga bilder i Santiago.Jättemöte i Temuco.
söndag 19 april 2009
Hej sammanfattning
Mycket vatten har flutit under de chilenska broarna sedan min senaste uppdatering. For det första hade jag och Sofia en fantastiskt kul påsksemester i den fina konstnärsstaden Valparaiso. Jag skulle kunna skriva några tusen tecken om hur vi hade det, men det fungerar ju inte alls i det här bloggformatet så jag sammanfattar weekenden i en lista.
- Branta backar och snirkliga vägar
- Gatukonst, designbutiker, mysiga cafér – kreativitet über alles
- Öl och pisco – 2 chilenska upplevelser
- Rockklubb, vuxenfest och transvestitdans
- Nya bekantingar från chile, brazilien, australien, tyskland och kanada (vi var inte de enda turisterna :)
När vi kom hem var det inte många dagar (2 närmare bestämt) innan vi skulle aka buss igen. Den här gången till landsbygden igen. Finbussarna och tullbekostade motorvägar byttes ut mot slitna säten och nagra timmar på grusvägar. Väl i Tirúa arbetade jag och Sofia för fulla muggar med att intervju gamlingar som pratar minst sagt svårförstålig chilenska. Tur for mig att jag har Sofia. Hon är klippa.
Sedan, som avslutning på den här koncisa sammanfattningen, var jag pa sjukhuset igar. Jag har haft kramp i magen sedan i mandags och igar sa mamma Sofia till mig att ga och kolla upp det. Det gjorde jag. Eller vi.
Jag fick en sjukhussärk, dropp, medicin och det togs prover. Hittills har de inte kunnat hitt nåt, men tack vare den dar medicinen har jag inte haft nan riktig kramp sedan igår. Tjo. På mandg ska allt vra färdiganalyserat och förhoppningsvis har de hittat nat som de kan bota sa att jag kramperna inte kommer tillbaka. Sofia trodde pa en amöba. Det tyckte jag lät vidrigt. ”Då äter man nån medicin och sen kommer de ut som geleklumpar”. Uhhhh. Men hittills inga amöbor allstå. Skönt.
Bilderna kommer fran Valparaiso. Bortsett fran den med mig i sjukhusklänning. Den kommer fran sjukhusbesöket (no shit sherlock).
tisdag 7 april 2009
En svang pa casinot
Nu har vardagen borjat kicka in och det ar inte langre nagot storre event att ga till mataffaren, marknaden eller kontoret. Pa kvallarna tittar vi pa en hel del TV-serier pa Sofias dator. Vi har hunnit igenom Gossip Girl (ah, vilken underbar latsasvarld :) och ar nu pa Desperate Housewives. Las telenovelas avnjuts fran sangen (har ju ingen soffa) med en avokadomacka, alternativt chokladtarta, i handen.
Helgen var slapp och huvudhandelsen var att vi; jag, Sofia, Gaby och Marisol gick pa Temucos nyoppnade casino. Det var frascht och fint, men inte lika glassigt som i alla filmer fran Las Vegas. Vi holl oss till de enarmade banditerna, kopte stallets billigaste drink for vinstpengarna och fotograferade fram tills att en vakt forklarade att det var forbjudet att ta bilder.
Jag hade pa mig mina nya skor som jag kopt pa marknaden tidigare samma lordagen. De kostade 3000 (ca 45 kr) och jag tror nog att det var ett specialpris for mig. Extra dyrt alltsa. Men men. Jag var nojd anda. Sedan visade jag stolt upp dem for Gaby och Marisol pa kvallen och de forklarade att det var sadana skor som alla abuelas, farmodrar, hade. For att forsvara mitt kop havadade jag att skorna var moderna i Sverige. Det var iaf nastan sant.
Pa bilderna ser du:
1, Jag, Gaby och Marisol utanfor casiont som ligger ca 300 meter fran var bostad (anda tog vi taxi hem).
2, Jag, Sofia och vara snitsiga drinkar, Mango Pisco Sour for ca 30 kr.
3, Sofia, som vart i Las Vegas, guidar Marisol i speldjungeln.
4, Tantskor :)
Helgen var slapp och huvudhandelsen var att vi; jag, Sofia, Gaby och Marisol gick pa Temucos nyoppnade casino. Det var frascht och fint, men inte lika glassigt som i alla filmer fran Las Vegas. Vi holl oss till de enarmade banditerna, kopte stallets billigaste drink for vinstpengarna och fotograferade fram tills att en vakt forklarade att det var forbjudet att ta bilder.
Jag hade pa mig mina nya skor som jag kopt pa marknaden tidigare samma lordagen. De kostade 3000 (ca 45 kr) och jag tror nog att det var ett specialpris for mig. Extra dyrt alltsa. Men men. Jag var nojd anda. Sedan visade jag stolt upp dem for Gaby och Marisol pa kvallen och de forklarade att det var sadana skor som alla abuelas, farmodrar, hade. For att forsvara mitt kop havadade jag att skorna var moderna i Sverige. Det var iaf nastan sant.
Pa bilderna ser du:
1, Jag, Gaby och Marisol utanfor casiont som ligger ca 300 meter fran var bostad (anda tog vi taxi hem).
2, Jag, Sofia och vara snitsiga drinkar, Mango Pisco Sour for ca 30 kr.
3, Sofia, som vart i Las Vegas, guidar Marisol i speldjungeln.
4, Tantskor :)
fredag 3 april 2009
Ata bor man annars dor man
Att jag ar vegetarian ar redan kant och att Chile gillar kott ar ocksa officiellt. Jag har ju vart lite orolig for min matsituation, men kan konstatera att jag klarar mig ratt bra. Det ar inte sa mkt kulinariska mastervark som kommer i min vag, men jag far i mig allt jag behover. Dock ar kolhydraterna ordentligt overrepresenterade i min matpyramid, men det gor inte sa mycket. Jag gillar kolhydrater.
Det har ar vad jag ater oftast:
Det har ar vad jag ater oftast:
- Grot med frukt och sojamjolk (frukost och oftast dagens godaste maltid)
- Brod med avokado (inte helt dumt)
- Agg (frukost, luch, middag, kvallsmat - narsomhelst star det agg pa chilenarnas meny)
- Chokladkakor (de ligger pa stormarknadens nyttig-hylla, men det finns nog inget nyttigt med dem)
- Pasta (basen i nastan all min och sofias matlagning)
torsdag 2 april 2009
Chile >< Sverige
Saker jag gor i Chile, men inte i Sverige:
- Blir biten av insekter nar jag sover och har darfor flera kliande marken i ryggslutet (i glipan mellan trojan och pyjamasbyxorna)
- Stor mig pa att varje skriven mening ar lika lang som ett normalt svenskt stycke.
- Sover lange pa morgonen. Igar vaknade jag vid elva.
- Fryser massor inomhus. Men inte utomhus.
- Ater chokladtarta till kvallsmat.
onsdag 1 april 2009
Global füssball
Igår var vi på fotboll. En vivo. Live alltså. Universidad Catolica mötte Deportes Temuco. Vi hejde på Universidad Catolica. Inte för att vi visst så mycket om dem, utan eftersom våra kompisar ar fans. Sofia frågade oroligt och lite upprört hur religiösa de var, fotbollsspelarna alltså, eftersom vi ville se fotboll och inte nån bönestund. Bönestunderna uteblev (som våra vänner lugnande redan hade förklarat) och istället blev det mer action än vad som skrapas ihop på 10 allsvenska matcher. Det var en vänskapsmatch, men det gruffades, puttades och såg ibland lite ut som en hockeymatch. Domaren blåste nästan inte av för någonting men lyckades ändå dela ut två röda kort. Spelarna filmade hejvilt och fansen sjöng. Mitt i matchen sprang en hund över plan. Innan matchen när varje spelare i Temucos lag presenterades ropade UC:s klack (där vi stod) svordomar, concha tu madre, efter varje namn. Och det var väl minst 15 stycken.
Tyvärr vann vi inte, men det gjorde inte så mycket. Temuco spelade mycket bättre. Fast UC borde kunnat promenera hem vinsten eftersom de spelar i första division och Temuco i tredje.
Ikväll blir det mer fotboll. Chile möter Uruguay. Men då ska vi sitta inne och tack för det eftersom det nu är riktigt jäkla kyligt här. I helgen skrattade vi åt fleecepyjamasarna som säljs här. Hur sjukt varm borde man inte bli i en hellång pyjamas av fleece? Men nu vill jag ha en. Kanske kan jag dessutom han mitt underställ under fleecen. Det vore nåt för den annalkande vintern.
tisdag 31 mars 2009
Gele i benen och pomfritt i magen
Traningen tar ut sin ratt. Nu har bade jag och Sofia gele i benen och ojjar oss som gamla tanter nar vi gar i trappor. Eller gar vanligt ocksa for den delen. Men vi ar sjukt nojda. Nu hoppas jag bara att kroppen vanjer sig lite sa att man slipper ha sa ont hela tiden.
Snart vankas det hemmagjorda pomfritt. De har tagit hela dagen att gora och eftersom jag vill ha mat hela tiden har i Chile (vilket oftast innebar att jag jamt och standigt knaprar pa vara favoritkakor - 1 pkt = 5 kr), men idag inte har atit mer an en mkt sen frukost haller jag for tillfallet pa att forgas av hunger. Ah sa gott det ska bli med mat. Lunch vid 17. Det ar lagom.
Ikvall ska vi pa fotboll. Live. Det ar nagon sorts universitetsliga som ar superpoppis har i Temuco. Det havdas att den ar viktigare/battre an landslaget. Och det later ju bade suspekt och lovande pa samma gang.
Snart vankas det hemmagjorda pomfritt. De har tagit hela dagen att gora och eftersom jag vill ha mat hela tiden har i Chile (vilket oftast innebar att jag jamt och standigt knaprar pa vara favoritkakor - 1 pkt = 5 kr), men idag inte har atit mer an en mkt sen frukost haller jag for tillfallet pa att forgas av hunger. Ah sa gott det ska bli med mat. Lunch vid 17. Det ar lagom.
Ikvall ska vi pa fotboll. Live. Det ar nagon sorts universitetsliga som ar superpoppis har i Temuco. Det havdas att den ar viktigare/battre an landslaget. Och det later ju bade suspekt och lovande pa samma gang.
fredag 27 mars 2009
Good bye friterat brod, hello hurtbullar!
Gott folk, imorse inleddes det nya livet pa allvar. Jag och Sofia var ute och sprang.
Det blev en hel del gaende ocksa. Sofia tror att alla promenadpauser var hennes fel men jag kan saga att jag skulle inte orkat springa hela rundan anda... Men det kanns lovande.
Sofia har gjort en snudd pa sjukligt strukturerat traningsschema. Det ar inte sa mycket traning varje dag, men schemat ar fargglatt och fint. Vi har aven ett kryssschema for de ganger vi genomfort den planerade traningen. Det har inte hunnit bli sa manga kryss an.
Vi har aven kopt havregryn att gora grot av. Fram tills nu har vi levt pa enorma mangder pasta, brod och avokado. Och, nar det bjuds, aven friterat brod. Inte sa dumt, men lite variation kan ju vara kul.
Men till frukost idag blev det avokadomackor, till lunch blev det pasta med tomatsas och snart ska jag ata lite kakor. Sa nan helomvandning ar det inte tal om. Bara lite hallbart leverne sa att jag far pa mig de stackars klader jag slapat med mig hit. Allt annat vore hemskt oekonomiskt.
torsdag 26 mars 2009
Lyxlir pa landsbygden
Igar kom vi hem efter nagra dagar pa lansbygden. Vi var forberedda pa att fa sova i skjul och att det skulle vara valdigt myckt dotid efter att solen gatt ner (och allt darmed blivit morkt). Men dagarna var otroligt uppstyrda for tt vara i Chile och vi sov hemma hos supertrevlige och rolige don adolfo och hans familj. Det ar klart att det fanns en hel del sma skjul som knappt stod upp, men aven en hel del fina hus. Huset dar vi overattade hade otrolig utsikt over en vacker dal och det var t.o.m. varmt inne i huset.
Dagarna gick at till att skupma runt pa grusvagar och lara kanna omradet, la communidad. Vi fick traffa bonder och ga pa moten. Dessutm fick vi traffa en Lonko. Lonkon ar ungefar omradets overhuvud och oftast en vis gammal gubbe. Nar lonkon pratar, vilket han gor lange, da lyssnar man. Avbryter inte. Sadan ar traditionen. Och det kanns ju onekligen lite artigt ocksa. Men jaklar vad den har gubben pratade. Jag forstod inte ens halften.
Vi sov var forsta natt i den nya lagenheten och idag ha vi stadat och skurat. Gasen ar fixad och tekannan invigd. Vi ska piffa upp lagenheten sa att den blir riktigt mysig, men an sa lange far det racka med att den ar ren.
Jag ska lagga upp lite bilder pa facebook ocksa. Det verkar finnas ett sug... :)
Imorgon ar det mote pa kvallen. De brukar tydligen dra ut pa tiden, vilket jag redan sett prov pa, sa troligtvis kommer jag ifran mott nan gang mitt i natten. Det kanns drygt, men motet ska bli bra. Da ska vi gora upp en arbetsplan. Det ar nu arbetet borjar.
Dagarna gick at till att skupma runt pa grusvagar och lara kanna omradet, la communidad. Vi fick traffa bonder och ga pa moten. Dessutm fick vi traffa en Lonko. Lonkon ar ungefar omradets overhuvud och oftast en vis gammal gubbe. Nar lonkon pratar, vilket han gor lange, da lyssnar man. Avbryter inte. Sadan ar traditionen. Och det kanns ju onekligen lite artigt ocksa. Men jaklar vad den har gubben pratade. Jag forstod inte ens halften.
Vi sov var forsta natt i den nya lagenheten och idag ha vi stadat och skurat. Gasen ar fixad och tekannan invigd. Vi ska piffa upp lagenheten sa att den blir riktigt mysig, men an sa lange far det racka med att den ar ren.
Jag ska lagga upp lite bilder pa facebook ocksa. Det verkar finnas ett sug... :)
Imorgon ar det mote pa kvallen. De brukar tydligen dra ut pa tiden, vilket jag redan sett prov pa, sa troligtvis kommer jag ifran mott nan gang mitt i natten. Det kanns drygt, men motet ska bli bra. Da ska vi gora upp en arbetsplan. Det ar nu arbetet borjar.
lördag 21 mars 2009
Ny adress: Av. Alemania 666
Vi har fixat boende. Det ar inte jattebilligt, men det ar en liten, fin lagenhet med badrum och kok. Inget kylskap, men det ska nog funka anda. Det lyxigaste av allt ar att vi har en garderob. Tjoho! Det spexigaste ar gatunumret: 666. Eller 0666 for att vara exakt.
Lagenheten ar en del av ett bostadhus, men vi har egen ingang. Pa mandag flyttar vi in och da ska vi slapa dit en sang till for det finns bara en i nulaget.
Vi bor mittemot ett tjusigt kopcentrum dar det hanger drosvis med ungdomar. Dar finns aven mataffaren "jumbo". Den ar stor.
Men idag var vi pa en stor marknad och kopte frukt, gronsaker och 2 liter applejuice. Den var tydligen 2 dagar gammal och smakade enligt vare chilenska vanner perfekt. Vi tyckte att den smakade som om den vore 2 dagar gammal. Men det var gott.
Sen at vi en gryta med suspekta alger till lunch. Den tog ungefar en evighet att tillaga och enligt Sofia smakade de lite som calamares. Jag litar pa henne. Jag tyckte inte att de smakade sa mycket alls.
Lagenheten ar en del av ett bostadhus, men vi har egen ingang. Pa mandag flyttar vi in och da ska vi slapa dit en sang till for det finns bara en i nulaget.
Vi bor mittemot ett tjusigt kopcentrum dar det hanger drosvis med ungdomar. Dar finns aven mataffaren "jumbo". Den ar stor.
Men idag var vi pa en stor marknad och kopte frukt, gronsaker och 2 liter applejuice. Den var tydligen 2 dagar gammal och smakade enligt vare chilenska vanner perfekt. Vi tyckte att den smakade som om den vore 2 dagar gammal. Men det var gott.
Sen at vi en gryta med suspekta alger till lunch. Den tog ungefar en evighet att tillaga och enligt Sofia smakade de lite som calamares. Jag litar pa henne. Jag tyckte inte att de smakade sa mycket alls.
fredag 20 mars 2009
Tomar onces
Igar, efter en snurrig och svar forelasning om mapuchehistoria, at jag och Sofia "once" med nagara av dem som bor i kontoret/huset. Vi at samma sak som man ater mest hela tiden namligen agg, avokado och brod. Och just det - en sallad som bestar av tomat och olja och lite pepperoni. Den sistnamnda ar en stor favorit i huset.
Det var jakligt kul att fa snacka lite med de andra och bonda lite, bli mer kompisar. Once ar min nya favoritmaltid.
Idag har vi letat boende. Det har gatt sadar. Mer eller mindre allt som var handledare/arbetskamrat/kompis Marisol ringde pa var redan uthyrt. Vi var och kolalde pa tva lika boenden, det ena var klaustrofobiskt litet och det andra fanns inget kok. Vi behover kok. Men vi ar hoppfulla, imorgon kommer en ny bilaga ed annonser ut och da blir det andra bullar.
Jag har forresten skaffat en chilensk mobil. Numret ar 0056 9 8483 2131. Ring mig garna :) Min svenska mobil funkar har ocksa och om man vil skicka sms gar det fint att gora det till den om man hellre vill det.
Tidsskillnaden kan ju vara bra att halla reda pa om man vill prata med mig. Sverige ar for tillfallet 5 timmar fore oss i Chile. Nar klockan ar 7 har, ar den 12 i Sverige. Sen nar man andrar till sommartid andras skillnaden och skillnaden lar val bli 7 timmar istallet.
Nu ska jag ge mig pa koststycket att ladda upp bilder. Som utlovat.
Bild1: Hogt upp pa en utsiktsplats i Santiago.
Bild 2: Sofia utanfor vart hus, som alltsa aven ar ITLs kontor.
Bild 3: Sjukt snygga understall/pyjamasar. Jag sover pa toppsangen till vanster.
Bild 4: Idag, i solen innan bostadsjakten borjade.
Det var jakligt kul att fa snacka lite med de andra och bonda lite, bli mer kompisar. Once ar min nya favoritmaltid.
Idag har vi letat boende. Det har gatt sadar. Mer eller mindre allt som var handledare/arbetskamrat/kompis Marisol ringde pa var redan uthyrt. Vi var och kolalde pa tva lika boenden, det ena var klaustrofobiskt litet och det andra fanns inget kok. Vi behover kok. Men vi ar hoppfulla, imorgon kommer en ny bilaga ed annonser ut och da blir det andra bullar.
Jag har forresten skaffat en chilensk mobil. Numret ar 0056 9 8483 2131. Ring mig garna :) Min svenska mobil funkar har ocksa och om man vil skicka sms gar det fint att gora det till den om man hellre vill det.
Tidsskillnaden kan ju vara bra att halla reda pa om man vill prata med mig. Sverige ar for tillfallet 5 timmar fore oss i Chile. Nar klockan ar 7 har, ar den 12 i Sverige. Sen nar man andrar till sommartid andras skillnaden och skillnaden lar val bli 7 timmar istallet.
Nu ska jag ge mig pa koststycket att ladda upp bilder. Som utlovat.
Bild1: Hogt upp pa en utsiktsplats i Santiago.
Bild 2: Sofia utanfor vart hus, som alltsa aven ar ITLs kontor.
Bild 3: Sjukt snygga understall/pyjamasar. Jag sover pa toppsangen till vanster.
Bild 4: Idag, i solen innan bostadsjakten borjade.
torsdag 19 mars 2009
Framme finalmente
Jag ar framme nu. Framme i Temuco, en bra bit soder ut i Chile. Solen skiner, men nagon sa att det var ovanligt varmt for arstiden. Det struntar jag i och njuter sa mycket jag kan. Det lar ju bara bli kallare och kallare... Det blir kallt och ratt pa kvallarna och pa morgonen vill man halst ligga kvar under alla filtar, men mitt pa dagen, som nu, ar det ritkigt gott. Man kan daremit inte kla sig hur som helst. For att passa in bor man ha pa sig langbyxor, nagra trojor och en jacka. Jag som sitter i jeans och linne ar tydligen valdigt lattkladd.
Men jag ska beratt lite om resan ocksa. Den gick bra, fast vaskorna kom fram forst igar. Det var en hyfsat efterlangtad duch och kladbyte efter tredagar av resande oc, sovande och turistande i samma outfit...
Vi var en dag i Santiago eftersom var buss till Temuco gick pa natten. Da passade vi pa att turista lite. Vi var vid en stor Virgen Mar¡a-staty, akte en sorts linbana, at pa en hipp (men ganska ful) vegorestaurang, kopte superheta underklader (bagaget kom ju som sagt inte fram), fick lite solsting och hittade schyssta studentkvarter.
Nattbussen var en upplevelse i sig. Vi akte vad som kallas for semi cama, alltsa "halvsang". Man falde satet en bra bil och hade aven ett sorts benstod fram till. Sedan kom det en liten man som servade alla passagerare med filtar och kuddar. Vi sov gott under de dryga 8 timmar som resan tog. Trots det slocknade vi ytterligare 3-4 timmar nar vi val kommit fram till Temuco.
Kontoret dar vi bor ar ett vanligt bostadshus. Vi sover i ett gardshus som ar betydligt mer nedganget an huvudhuset. Det glappar lite har och dar bland vaggar och fonster. Men man slipper ju oroa sig for mogel. Det ar ju bra.
Imorgon ska vi leta boende. Antagligen kommer vi att bo med studenter och det kanns jattekul. Hoppas pa ett yfsat frasch kok dar vi kan laga all var lektosfria veggomat eftersom alla overallt i chile bara ater kott. Eller friterat brod. Fast allra mest kott.
ojoj, det har blev ett redigt inlagg. Mycket text och lite bilder. Ska forsoka andra pa det inom en snar framtid.
chao chao.
Men jag ska beratt lite om resan ocksa. Den gick bra, fast vaskorna kom fram forst igar. Det var en hyfsat efterlangtad duch och kladbyte efter tredagar av resande oc, sovande och turistande i samma outfit...
Vi var en dag i Santiago eftersom var buss till Temuco gick pa natten. Da passade vi pa att turista lite. Vi var vid en stor Virgen Mar¡a-staty, akte en sorts linbana, at pa en hipp (men ganska ful) vegorestaurang, kopte superheta underklader (bagaget kom ju som sagt inte fram), fick lite solsting och hittade schyssta studentkvarter.
Nattbussen var en upplevelse i sig. Vi akte vad som kallas for semi cama, alltsa "halvsang". Man falde satet en bra bil och hade aven ett sorts benstod fram till. Sedan kom det en liten man som servade alla passagerare med filtar och kuddar. Vi sov gott under de dryga 8 timmar som resan tog. Trots det slocknade vi ytterligare 3-4 timmar nar vi val kommit fram till Temuco.
Kontoret dar vi bor ar ett vanligt bostadshus. Vi sover i ett gardshus som ar betydligt mer nedganget an huvudhuset. Det glappar lite har och dar bland vaggar och fonster. Men man slipper ju oroa sig for mogel. Det ar ju bra.
Imorgon ska vi leta boende. Antagligen kommer vi att bo med studenter och det kanns jattekul. Hoppas pa ett yfsat frasch kok dar vi kan laga all var lektosfria veggomat eftersom alla overallt i chile bara ater kott. Eller friterat brod. Fast allra mest kott.
ojoj, det har blev ett redigt inlagg. Mycket text och lite bilder. Ska forsoka andra pa det inom en snar framtid.
chao chao.
fredag 13 mars 2009
Mycket kläder, lite plats
Än så länge är jag kvar i ett snöblaskigt Göteborg och väntar på en dator som ska leveras hem till mig "efter klockan nio". Jo tack.
Jag har resfeber och packångest. Det känns som att jag har hundra miljoner saker att göra, men ändå sitter jag handlingsförlamad i soffan. Men nu är jag i alla fall en blogg rikare som förhoppningsvis kommer att fyllas med inlägg om extraordinärt fantastiska upplevelser.
Nu ska jag packa. Eller trolla med knäna för att få ner allt i ryggsäcken. Lätt som en plätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)