Kontoret. Eller borde jag säga huset?

Jag pratar ju en del om kontoret och tänkte att det kunde vara lite trevligt att visa bilder pa hur det ser ut. Första dagen vi kom hit (kl 06.30 en kylig morgon, ungefär 4 timmar innan nagon vaknade) blev jag förskräckt. Jag vet inte var jag hade förväntat mig, men kontoret var mycket mer spartanskt, eller inte sa välvardat som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Det var dessutom kallt och tomt vilket jag inte heller hade tagit med i beräkningarna. Men efter en dag eller tva var kändes det inte alls sa farligt. Visst, det är nedganget, ingen ansvarar liksom för bygnaden, men sa ser det ut mer eller mindre över allt i Chile. Husen behöver malas och fönstren bytas. Fast det finns en del förortsliknande bostadsomraden där alla hus ar identiska och även om de ser ut som vilka radhusomraden som helst i Sverige sa är de uppenbart lyxigare än manga andra omraden här i stan. Pa landet finns större hus med land och tradgardar, men där finns även ännu patagligare fattigdom. Husen ser ofta ut som riktiga ruckel, men kan ända vara helt ok innuti. Värst av allt, för mig som är van vid att det är varmt inomhus, att alla hus har tunna, tunna väggar. Avsaknaden av isolering och den höga luftfuktigheten här gör att det blir riktigt kallt, oavsett om det ar sol och sommarvärme utomhus. Men det gör även att var mat haller sig ratt bra, trots att vi inte har nagot kylskap. Och det ar ju bra.


Stora rummet där vi har möten och äter mat.

Sofia i sitt arbetsrum som hon delar med Marisol. Eller rättare sagt, Sofia har beslagtagit en del av Marisols skrivbord.

Köket. Ibland mer fräscht, ibland mindre fräscht. Pa bilden är det normalfräscht.

Mitt arbetsrum. Jag har fatt datorn som vanligvis är till för alla och sitter i rummet som funkar lite som förrad.

Utsikt fran mitt arbetsrum mot bakgarden. Där syns lite rester (grillen) fran helgens fest. Där syns även den numera helt galna hunden.

Forsta natten efter marineringen

Uppdatering pa krigsfronten:
Jag tror att det gick bra. Jag tror att min spraya-tills-du-skäms-strategi nar jag gick till attack mot insekterna i min sang har haft lite positiv inverkan. Positiv för mig, inte for dem. Inga nya bett sa vitt jag känner. En succéartad start helt enkelt. Jag ska göra vad jag kan för att inte fa hybris.

Nu får det vara nog

Enough is enough. Nu är det krig. Insekterna/lopporna/myggorna – vad det nu är – käkar upp mig och jag haller pa att bli tokig. Om jag räknar betten pa min ena hand lite snabbt sa blir det ungefär 25 stycken. Pa ena handen (!). Sa i morse marinerade jag min säng i loppdödarmedel. Jag hade förhört mig om vilket märke som var bäst (det vi hade innan har ju inte gjort sa stor inverkan). Arbetskamraterna Leo och Moises sa att Raid var bäst. Men för att känna mig lite extra säker fragade jag en dam som ocksa stod och kollade in insektssprayerna i affären. Hon rekommenderade samma märke. Sa nu ser jag fram emot loppornas reträtt.
Jag hoppas att min säng hinner torka till i kväll bara. Det ar inte alls särskillt säkert eftersom luftfuktigheten i den här stan inte är att leka med.

Jag har lagt ned skrivandet lite för jag tänkte att ingen läser det här. Men sa fick jag ett sms fran en kär vän i Sverige där hon skrev att hon läser bloggen och jamen da far jag ju ta och skriva lite. Nu har jag högtflygande planer pa att bli en duktig bloggerska. Och jag blir alltid glad for kommentarer. Eller sms saklart. Men att kommentera inlaggen kanske ar enklare.

Förra veckan var jag och Sofia i Santiago. Vi skulle göra tva intervjuer. De var utpridda pa tva dagar och eftersom vi jobbat en massa helg sa tog vi en semesterdag ocksa. Det blev tyvarr bara en intevju, dock en mkt givande sadan. Det var med författaren/forskaren/läraren Victor Toledo. En man vi var lite nervösa för att träffa eftersom vi hört att han var lite svår och högdragen. Men han var hur trevlig och hjälpsam som helst. Han kunde massor om de fragor vi arbetar med och det var skönt att nagon kunde förklara sammanhang och bakgrund och räta ut några av vara frågetecken.
Den andra intervjun skulle vara med det inte sa populära företaget Arauco. De heter aven Celco och har orsakat en massa miljo- och arbetsporblem i Chile. Vi skulle prata med dem till en artikel vi skrev och hade bestämt fredag. Tyvärr gjorde den trevlige kontaktpersonen sig onåbar och intervjun blev således aldrig av. Jäkligt tråkigt. Det hade vart kul att träffa dem.

Men vistelsen i Santiago var härlig. Sol, sol, sol och mycket mat och öl pa uteserveringar. God mat dessutom. Jag var helt eld och lågor över en av våra frukostar som bestor av te, macka, ägg och fruktsallad. Jag satt och stirrade pa min fruktsallad med hallon, melon, annanas, fikon, jordgubbar etc och upprepade det här en ju en dröm. Jag gillar fruktsallad.

Väl tillbaka i Temuco var det dags för toppmöte. Folk hade åkt fran hela landet för att gå pa det har motet och det var ovanligt välorganiserat. Trött som man var efter en nattlig bussresa sa var det sjukt skont med en dagordning som folk faktiskt höll sig till.
Pa kvällen firades det med grillfest pa kontoret (kontoret är alltså ett vanligt hus). Även det var ovanligt trevlig och kul. Folk åt kött (som vanligt), drack öl, sjöng och spelade gitarr. Männen spelade alla låtar de kunde komma pa med antingen Maria eller Sofia i titeln. Det finns dock inte sa manga sofialåtar, men hejdlöst många mariasånger. Det var väldigt knasigt, men trevligt.
Lite senare satte sig en peruan i Sofias knä och jag fick dansa med en alldeles för berusad kompis. Då var det dags att gå. Vilket vi gjorde och hamnade på ett salsatek (istället för discotek). Vilken upplevelse. Pa scenen stod två stereotypsnygga människor och hade nat sorts sexigt aerobicpass som alla pa dansgolvet foljde. Som linedance, fast discosalsa. Otroligt festligt.

Nu ar det ny vecka; vi har hunnit träffa en amerikanska som ser ut exakt som mig, vart pa restaurang och köpt trosor på en parkeringsplats. Och jag har startat ett krig. Det ar ju faktiskt nastan viktigast av allt.

Santiagoborna har snyggat till en byggställningsvägg.

Sofia och jag tar turistiga bilder i Santiago.

Jättemöte i Temuco.

Hej sammanfattning

Mycket vatten har flutit under de chilenska broarna sedan min senaste uppdatering. For det första hade jag och Sofia en fantastiskt kul påsksemester i den fina konstnärsstaden Valparaiso. Jag skulle kunna skriva några tusen tecken om hur vi hade det, men det fungerar ju inte alls i det här bloggformatet så jag sammanfattar weekenden i en lista.

1. Branta backar och snirkliga vägar
2. Gatukonst, designbutiker, mysiga cafér – kreativitet über alles
3. Öl och pisco – 2 chilenska upplevelser
4. Rockklubb, vuxenfest och transvestitdans
5. Nya bekantingar från chile, brazilien, australien, tyskland och kanada (vi var inte de enda turisterna :)

När vi kom hem var det inte många dagar (2 närmare bestämt) innan vi skulle aka buss igen. Den här gången till landsbygden igen. Finbussarna och tullbekostade motorvägar byttes ut mot slitna säten och nagra timmar på grusvägar. Väl i Tirúa arbetade jag och Sofia för fulla muggar med att intervju gamlingar som pratar minst sagt svårförstålig chilenska. Tur for mig att jag har Sofia. Hon är klippa.

Sedan, som avslutning på den här koncisa sammanfattningen, var jag pa sjukhuset igar. Jag har haft kramp i magen sedan i mandags och igar sa mamma Sofia till mig att ga och kolla upp det. Det gjorde jag. Eller vi.
Jag fick en sjukhussärk, dropp, medicin och det togs prover. Hittills har de inte kunnat hitt nåt, men tack vare den dar medicinen har jag inte haft nan riktig kramp sedan igår. Tjo. På mandg ska allt vra färdiganalyserat och förhoppningsvis har de hittat nat som de kan bota sa att jag kramperna inte kommer tillbaka. Sofia trodde pa en amöba. Det tyckte jag lät vidrigt. ”Då äter man nån medicin och sen kommer de ut som geleklumpar”. Uhhhh. Men hittills inga amöbor allstå. Skönt.

Bilderna kommer fran Valparaiso. Bortsett fran den med mig i sjukhusklänning. Den kommer fran sjukhusbesöket (no shit sherlock).

En svang pa casinot

Nu har vardagen borjat kicka in och det ar inte langre nagot storre event att ga till mataffaren, marknaden eller kontoret. Pa kvallarna tittar vi pa en hel del TV-serier pa Sofias dator. Vi har hunnit igenom Gossip Girl (ah, vilken underbar latsasvarld :) och ar nu pa Desperate Housewives. Las telenovelas avnjuts fran sangen (har ju ingen soffa) med en avokadomacka, alternativt chokladtarta, i handen.

Helgen var slapp och huvudhandelsen var att vi; jag, Sofia, Gaby och Marisol gick pa Temucos nyoppnade casino. Det var frascht och fint, men inte lika glassigt som i alla filmer fran Las Vegas. Vi holl oss till de enarmade banditerna, kopte stallets billigaste drink for vinstpengarna och fotograferade fram tills att en vakt forklarade att det var forbjudet att ta bilder.

Jag hade pa mig mina nya skor som jag kopt pa marknaden tidigare samma lordagen. De kostade 3000 (ca 45 kr) och jag tror nog att det var ett specialpris for mig. Extra dyrt alltsa. Men men. Jag var nojd anda. Sedan visade jag stolt upp dem for Gaby och Marisol pa kvallen och de forklarade att det var sadana skor som alla abuelas, farmodrar, hade. For att forsvara mitt kop havadade jag att skorna var moderna i Sverige. Det var iaf nastan sant.

Pa bilderna ser du:
1, Jag, Gaby och Marisol utanfor casiont som ligger ca 300 meter fran var bostad (anda tog vi taxi hem).
2, Jag, Sofia och vara snitsiga drinkar, Mango Pisco Sour for ca 30 kr.
3, Sofia, som vart i Las Vegas, guidar Marisol i speldjungeln.
4, Tantskor :)

Ata bor man annars dor man

Att jag ar vegetarian ar redan kant och att Chile gillar kott ar ocksa officiellt. Jag har ju vart lite orolig for min matsituation, men kan konstatera att jag klarar mig ratt bra. Det ar inte sa mkt kulinariska mastervark som kommer i min vag, men jag far i mig allt jag behover. Dock ar kolhydraterna ordentligt overrepresenterade i min matpyramid, men det gor inte sa mycket. Jag gillar kolhydrater.

Det har ar vad jag ater oftast:

1. Grot med frukt och sojamjolk (frukost och oftast dagens godaste maltid)
2. Brod med avokado (inte helt dumt)
3. Agg (frukost, luch, middag, kvallsmat - narsomhelst star det agg pa chilenarnas meny)
   
4. Chokladkakor (de ligger pa stormarknadens nyttig-hylla, men det finns nog inget nyttigt med dem)
5. Pasta (basen i nastan all min och sofias matlagning)

Chile >< Sverige

Saker jag gor i Chile, men inte i Sverige:

1. Blir biten av insekter nar jag sover och har darfor flera kliande marken i ryggslutet (i glipan mellan trojan och pyjamasbyxorna)
2. Stor mig pa att varje skriven mening ar lika lang som ett normalt svenskt stycke.
3. Sover lange pa morgonen. Igar vaknade jag vid elva.
   
4. Fryser massor inomhus. Men inte utomhus.
5. Ater chokladtarta till kvallsmat.
   
   

Igar kopte vi aven “bli snyggare-te” att dricka till chokladtartan. Det kandes som en given succékombination.

Global füssball

Igår var vi på fotboll. En vivo. Live alltså. Universidad Catolica mötte Deportes Temuco. Vi hejde på Universidad Catolica. Inte för att vi visst så mycket om dem, utan eftersom våra kompisar ar fans. Sofia frågade oroligt och lite upprört hur religiösa de var, fotbollsspelarna alltså, eftersom vi ville se fotboll och inte nån bönestund. Bönestunderna uteblev (som våra vänner lugnande redan hade förklarat) och istället blev det mer action än vad som skrapas ihop på 10 allsvenska matcher. Det var en vänskapsmatch, men det gruffades, puttades och såg ibland lite ut som en hockeymatch. Domaren blåste nästan inte av för någonting men lyckades ändå dela ut två röda kort. Spelarna filmade hejvilt och fansen sjöng. Mitt i matchen sprang en hund över plan. Innan matchen när varje spelare i Temucos lag presenterades ropade UC:s klack (där vi stod) svordomar, concha tu madre, efter varje namn. Och det var väl minst 15 stycken.

Tyvärr vann vi inte, men det gjorde inte så mycket. Temuco spelade mycket bättre. Fast UC borde kunnat promenera hem vinsten eftersom de spelar i första division och Temuco i tredje.

Ikväll blir det mer fotboll. Chile möter Uruguay. Men då ska vi sitta inne och tack för det eftersom det nu är riktigt jäkla kyligt här. I helgen skrattade vi åt fleecepyjamasarna som säljs här. Hur sjukt varm borde man inte bli i en hellång pyjamas av fleece? Men nu vill jag ha en. Kanske kan jag dessutom han mitt underställ under fleecen. Det vore nåt för den annalkande vintern.