Ett svinlangt inlagg

Jag vet inte varfor men det kanns som att jag alltid har sjukt mycket att skriva nar jag val ska blogga. Inte alls sadar som det ar meningen att man ska blogga, lite grann varje dag. Nej jag bloggar en gang i veckan och kampar for att inte skriva romaner till inlagg. Men jag matse gora er besvikna. Idag blir det en roman. Be prepared.

Jag och Sofia har vart i 3 olika stader/byar sedan senaste inlagget. 4 om man raknar Temuco dar vi bor. Och det kanske man ska gora.

Just nu sitter jag pa kontoret och hor hur de har mote utanfor mitt rum. Det ska bestammas vem som ska aka tilld et stora toppmotet for ursprungsfolk som halls i Peru om 3 veckor. Stor grej det dar motet. Jag och Sofia har forsokt mygla dit oss sjalva, men vi kommer inte att kunna aka. Jag misstanker att organisationen hemma i Sverige har svart att motivera att de ska ytterligare tva svenskar dar nar de reda har ett gang pa plats...

For en vecka sedan var det 1 maj. Da var vi lediga och hade bestamt oss for att aka till Valdivia dar var kompis Max ar uppvuxen. Det ligger bara 2 timmar fran Temuco, fast vid kusten. Dar skulle vi hanga vid havet och ga till en ölfabrik. Ölet Kunstman bryggs dar och det ar asgott. Och det betyder en hel del nar jag sager det, for jag ar allt annat än ett fan av öl. Men som sagt, Kunstman ar gott och vi hade planerat en helg i ölets och arbetarnas tecken. Sa blev det inte. Max farfar gick bort och plotsligt kandes en ölhelg inte helt aktuell. Vi lamnade Max ifred och akte till en annan stad – Pucon. Tva timmar inat landet.

Det ar en liten turisttät by dar man gör en massa aktiva grejer. Vi raftade (paddlade gummibat och ramlade i vattnet), klattrade upp for en vulkan (kebnekaise: typ 2000 m, vulkanen: typ 3000 meter) och badade i varma källor.

Rafingen var jättekul och alldeles lagom svar. Vi blev kompisar med tva tyskar och en fransos och fransosens pappa som var i samma bat som oss. Jag fros som satan resten av kvallen och blev inte varm foran jag krupit ned under hostelets 3 lager med filtar och supertjocka duntäcken.

Vulkanen var helt sjukt jobbig. Det var langesedan jag kande mig sa otroligt utmattad och i jattebehov av energi som nar jag klattrade dar. Det var 6-7 timmars klattrande. Mest var det porös lavasten/berg, men ungefar en fjärdedel var glaciär. Da, nar jag gick med med mina ispiggar under skorna och halkade runt pa den branta glaciären, kickade min högrädsla in. Uhu, laskigt och jobbigt. Jag tittade inte pa utsikten utan sitrrade ner i backen sa fort nan ville stanna och ta kort. Vi var forresten i samma team som personerna vi hade raftat med. Mycket kul och trevligt.
Sista biten till toppen var asjobbig och det blaste sa mkt att vissa team inte fick klattra hela vagen upp. Vara guider verkade dock inte bry sig sa mkt. Val uppe pa toppen lukade det jatteackligt, dammet virvlde och gick knappt att andas. Men det var det värt. Jag var mycket nöjd.
Vagen ned gick mycket snabbare men jag var sa trott att benen skakade. Ramlade lite da och da. Val framme vid bussen vräkte jag imig en massa vatten och mackor och efter ett tag var jag levande igen. Och aterigen mycket nöjd.

Pa kvallen akte vi till Pucons varma källor. Hur gött som helst. I en liten park fanns sma hus som man bytte om i och sedan gick man ut till de varma poolerna. Det fanns ungefar 5 pooler men alla var inte lika varma. Vi höll oss till de varmaste och de var nog 45 grader. Eller mer. Valdigt svart att uppskatta. Jag ar uppenbrligen inte sa bra pa den dar med grader. Men de var varma och goa iallafall. Och aterigen motte vi upp vara aktiva vanner fran raftingen och vulkanen. Sittandes i en varm källa, i halvmörkret med en kall öl i handen (herregud vad jag dricker öl) var en helt perfekt uppmjukande avslutning pa den dan.

Pucon var överlag en hit. Vi träffade andra roliga utlänningar och hade vadligt kul. Vi hade desstom en otrolig tur med vadret. Fredag och lordag var det sol. Sista dagen regnade det. Da firade vi var aktiva helg med att äta pizza.

Sen kom vi hem till temuco, packade ur vara svettiga klader, kopte fleecepyjamasar (mitt hittills basta kop i chile) och akte till sodra chile.

Vi har vart i Hornopiren och Chiloé. I sodra chile ar naturen helt otroligt vacker. Faktiskt. Det ar lite som ur sagan om ringen, sa jag antar att man kan likna landskapet vid Nya zeelands. Och enligt Sofia ser det aven ut lite som i skottland, men vad vet jag. Det var hoga berg, djupa dalar, vattenfall och hav. Allt inklätt i lummig grönska och beslöjande moln. Inte helt fel.
Vi gjorde intervjuer med fiskare och tva olika laxforetg. Det ena var oppet och berattade garna om sina problem, medan det andra var helt tvartom.
Det ar alltid intressant att traffa folk och hora deras berattelser, sa aven den har gangen. Jag kanner mig valdigt priviligerad som far komma till de har platserna och traffa alla de har personerna. Jag far vara med om saker jag aldrig skulle fatt gora om jag bara hade rest runt o chile pa egen hand.
Pa Chiloé (det ar en ö) blev det lite av ett antiklimax. Jag vet inte vad som hande med planeringen , men det fanns ingen dar som kunde hjalpa oss med att komma ut till de olika stallena. Forsta dagen pa chiloé vantade vi utanfor ett kontor i tva timmar innan vi fick reda pa att personen som tydligen skulle ha traffat oss hade fatt forhinder. Jahopp. Dagen efter sags vi i tva timmar, snacakde lite, kom fram till att vi inte kunde gora sa mycket mer dar och sen gick vi och bokade om vara bussbiljetter och akte hem. 10 goa timmar pa buss. Och inte en av dessa Semi Cama-bussar som jag tidigare lovordat, nej nej, utan en helt vanlig sitta-upprätt-och-ha-daligt-med-benutrymme-buss.

Sa nu ar jag tillbaka pa kontoret och langtar efter en lugn helg pa egen hand (Sofia ska till Santiago) med mycket chokladkaka, frukt och teveserier. Jag ska banne mig klämma en hel säsong av nan serie. Det är ett lagom ambitiöst mal för den här helgen. Ett perfekt mal.

Ursäkta det svinlanga inlagget. Jag lovar att inte ha sa mkt att beratta nasta gang.