Hej då Sverige - Marias reseblogg från Chile: Hasta la vista

Vi ska åka buss till Peru. Det kommer att ta över 40 timmar. 40 tmmar! Och jag som tyckte att det var segt att åka tåg till Kamar i 4 timmar. Jag har lätt för att bli åksjuk vilket gör det hopplöst att läsa, min mp3spelare rymmer bara ett halvt album (due to mp3spelarhaveri) och jag får ont i knäna av att bara sitta igenom en film i en biosalong med normalmycket benutrymme. Det jag kan göra är att sitta och titta ut genom fönstret. Jag kommer ju att gå under innan vi kommit ut ut landet. 40 timmar!
Men jag tänkte att den här taktiken är den enda rätta. Om jag skrämmer upp mig själv och förväntar mig ett reseinferno kommer jag kaske att bli glatt överaskad när bussen väl rullar in i måldestinationen Puno. Inte för att jag tror det, men det kan ju vara värt ett försok. Nasta vecka ska jag ju aka hem samma stracka igen och da kan jag ju testa en annan taktik om den här skulle vara dålig.

Hur som haver, jag skulle bli jätteglad och upplivad om det trillade in ett eller två sms under min resa. Så om någon vill liva upp resan för mig (tveka inte, bara gört!) så är det guld värt, även om jag inte kan svara (märkliga skillnader mellan mobilnäten som ställer till det när man ska skicka sms från chile...). Har rakat ge ut fel nummer (sorry pappa) sa här kommer det igen: +56 9 8483 2131.

I helgen var vi på en bar i Temuco. Vi har svurit lite åt stadens mediokra uteliv men i lördags var den minsann party sa att det rackte och blev over. Det lustiga ar att nar man kollar in på barerna ser det helt och hallet dött ut. Helt öde. Men så går man upp till övervåningen och sa är det världens fest där.
På lördagens bar var det ballonger, danstävlig och livesång med ”den ende sjungande DJ:n i Temuco”. På håll var DJ:n dessutom lite lik min svåger. Det gjorde det hela annu festligare.

Sjungande karaokeeDJ. Observera: den ende i Temuco!