Höjdsjuka

Nu är vi framme. Äntligen!
Puno är en ganska liten stad med hektisk trafik (alla sorters färdmedel finns, idag har jag akt taxi, minibuss och mopedtaxi). Det är fin stämning och vi har träffat en massa vänner fran var svenska organisation SAL/Latinamerikagrupperna. Det känns kul men lite konstigt att traffa sa manga som pratar svenska.
Vi bor pa ett schysst hotell och allt är rekoderligt uppstyrt. Det enda som ar lite jobbigt är höjdsjukan. Puno är beläget sisadär 3700 meter över havet och det märks. Jag är yr, har ont i huvudet och blir otroligt anfadd för minsta lilla. Man tar sig framat sakta, sakta for man helt enkelt inte orkar ga snabbare. Det roligaste är att man kan mäta sin puls och skratta at det hejdlosa resultatet. Jag forstar varfor tex Peru och Bolivia alltid lyckas vinna sina hemmamatcher i fotboll, motstandarna har ingen chans pa den här höjden.

Hur som helst gör bade jag och Sofia vad vi kan för att dämpa yrseln vilket innebär att man äter en massa kokaprodukter, käkar medicin och far syrgas. Syrgas har de pa hotellet, kokablad likasa. Har pa toppmotet kan man köpa kokate, kokakakor och lite allt möjligt med koka i.
Jag tycker dock inte att kokan hjälper sa mycket. Smakar mest te. Men det lar ju inte skada och kakan var ju god.

Nu ska jag fortsatta arbeta med faktabladet till Latinamerikagrupperna. Det känns sjukt trist att vi ska aka hem snart, men det finns ju en del som väntar där hemma ocksa. Onekligen.