Slutet är nära nu

Snart sätter vi oss pa en buss mot Santiago. Även om det ska bli trevligt att komma till stgo igen, och det kanns faktiskt lite som att komma hem, vill jag inte. Inte inte inte. Det är ju början pa hemresan till Sverige. Kan jag inte bara fa stanna i Buenos Aires? Jag skulle trivas sa bra.

Det ska bli mysigt att träffa vänner och familj, men inte lika mysigt att komma tillbaka till arbetsloshet och räkningar. Uh.

Argentina fortsatter att leverea. Igar blev det en ovantad utekvall med vara hostelkompisar efter att ha vart pa den roligaste fotbollsmatchen nagonsin. Det var ett mindre aventyr att komma in pa stadion (vi hade ju inte kopt nagra biljetter i forvag) och smugglades in pa hejarklackens sektion via ett helt gang av olika vakter och poliser. Alla mer eller mindre korrupta. Uppenbarligen. Men det var helt grymt. Sangerna slutade inte for en sekund. Inte en enda tyst sekund. Inte ens nar andra laget gjorde mal, inte nar vi fick en straff, inte nar matchen slutade. Helt galet. Och fantastiskt. Och om det ar sadar livat och kul nar laget spelar uselt och forlorar (som de gjorde igar) maste det vara makalost nar de vinner.

Stadion var full av Boca Juniors bla-gula farger. Det var svenska flagoor med klubbmärken pa overallt. Fran borjan var det tydligen sa att det var tva lag i BA som hade samma farger. Det gick givetvis inte for sig sa de spelade en match om vem som skulle fa behalla fargerna. Boca Forlorade och blev tvugna att byta. De drog till hamnen och sa att de skulle ta fargerna fran landet som den forsta baten som kom hade. In i hamnen gled ett fartyg fran Sverige och sedan dess har Bocas farger vart gul och bla.

Nu ska jag packa ihop mina saker, saga hej da till kompisarna och forsoka fa tag i en schysst buss till Santiago. Sista bussresan ska banne mig bli en lyxig en.